fredag 22 juli 2011

Ovanliga fortskaffningsmedel-veckan, dag 1



Ovanligt fortskaffningsmedel 1: Världens längsta linbana.
Sträcka: Mensträsk-Örträsk.
Förfluten tid: Cirka 1 timme och 45 minuter.
Kommentar: Stillsam och mycket ovanlig upplevelse. Plus i kanten för att man får ta del av ett stycke intressant industrihistoria. Jag vill ha kontor i en linbanekabin.
Betyg: 5/5

torsdag 21 juli 2011

Drink your heart out, Simon Gärdenfors



Vissa åker till LA för att besöka något slags Shangri-La för läsk-afficionados. Själv släntrar jag in på Konsum i Arvidsjaur i ett helt annat ärende och finner – för första gången på cirka 25 år – Coco motherfucking Bahia!!! Det här är den bästa semestern någonsin.

fredag 15 juli 2011

Samtidigt i staterna



Den amerikanske serieskribenten Rob Clough, bland annat känd från Comics Journal, har skrivit en lång text om Galagos och Top Shelfs The Swedish Invasion-projekt. Bland annat skriver han initierat, entusiastiskt och intressant om Hey Princess, så klicka länken och läs, för allt i världen.

(Loggan ovan är för övrigt stulen från en helt annan svensk invasion - den som i år utförs av tio av Sveriges ledande flugbindare. Sant!)

Nu slår det mig förresten att jag aldrig tipsat om den klassiska Swedish Invasion-videon här på blogg'n. Den är ett och ett halvt år gammal, men still going strong.



I dag har jag bland annat bestigit ett berg. I morgon blir det ett annat. Det är skönt att vara ledig.

torsdag 14 juli 2011

Seger!



Tidigt i går morse ritade jag de sista strecken på den sista rutan i den sista serien i Mats kamp. Sedan nyår har jag hållit en konstant takt av fem sidor i veckan, vilket inte varit speciellt nyttigt vare sig för min fysiska eller mentala hälsa. Totalt rör det sig om 185 sidor, närmare 2 000 serierutor och cirka 1 500 arbetstimmar. Just nu kan jag mest bara se det som en idrottsbragd, men jag hoppas vid gud att det blev bra också. Min redaktörskollega Johannes rördes i alla fall till tårar, och det verkar ju minst sagt lovande. Min egen distans till materialet är givetvis noll och intet just nu.

Först när jag packade mina saker i går förmiddag innan jag återvände till Kramfors (jag ritade klart boken i Stockholm medan min familj var kvar i Ådalen), och var på vippen att ta med pennorna, insåg jag på riktigt att jag faktiskt inte behöver rita mer nu. Och jag känner ingen tomhet, bara lycka. Nu börjar sommaren på riktigt. Snart väntar Arjeplogsfjällen, bland annat.

Jag avslutar med två av de rutor jag ritade under projektets sista natt. Nu kommer jag förresten att hinna blogga mer frekvent också, så vi ses nog snart igen.

tisdag 5 juli 2011

Pratar i skogen



Den 19 juli tjuvstartar jag höstturnén med att prata i en timme om mina serier och min relation till begreppet "skogen" på Naturum Höga kusten, vid foten av Skuleberget. Kl 15.00, fri entré.

Det är alltså det här muséet/besökarcentrumet jag utsmyckat med ett tjugotal serier och bilder, varav några kan skymtas på bilden ovan. Det är lite lustigt att ha satt ett sådant avtryck på en plats som ligger så avlägset från nästan alla mina vänner och kollegor att i princip ingen jag känner har varit där. Min kompis serietecknaren Joanna Hellgren var där förra sommaren och blev överraskad, Joakim Pirinen gick in där för att köpa en läsk härom veckan och missade alltihop, till och med teckningen ovanför utgången. Men nu har ni chansen. Fylkas!



Annars så är jag nu inne på DEN SISTA VECKAN av tecknande på Mats kamp. Och "kamp" är en träffande beskrivning av de senaste, vad blir det nu... sex veckorna? Frånsett brödfödearbete, barnavård och sömn har jag bara ritat. Jag har alltså inte läst en boksida, sett ett tv-program eller en film under den här tiden, utan bara suttit böjd över mina taffliga original. Det är talböckerna som hållit mig uppe, tillsammans med min familjs kärlek och förståelse. Och jag har bara mig själv att skylla, då jag var lat i fjol. Men boken blir inte bara en brinnande aktuell skildring av medelklassens stilla krisande mitt i den öppna planlösningen och den så kallade "nye mannen". Det blir också min längsta seriebok hittills - inte tjockaste, märk väl, men sett till antal rutor är den längre än Pojken i skogen - och den mest, ehe... vältecknade. Bildbevis finnes ovan.

Slutligen, så har kanske de flesta av er noterat att tidskriften jag är ansvarig utgivare för har varit i ett ganska omfattande blåsväder den senaste veckan. Jag har vare sig tid eller lust att analysera det hela, utan hänvisar till Galagobloggen. Jag vill bara säga att jag fullt ut stödjer både skribenten och redaktören, inte ångrar publiceringen men inte heller vill "hö-hö-hö:a" om saken.

Attans, nu kliar det faktiskt i fingrarna efter att skriva mer om det i alla fall, men jag har en serieroman att färdigställa. Åter till ritbordet.