söndag 17 april 2011

Från Fluff till Paco – den smutsiga sanningen



För omkring tio år sedan arbetade jag och min gode vän Simon Gärdenfors på ett företag som heter Egmont, känt för att ha köpt upp alla Sveriges serietidningar, lagt ned dem och ersatt deras hyllplatser på Konsum med trycksaker som fungerar som bärare av Disneyrelaterade plastleksaker av låg kvalitet. Mer specifikt hade jag tvångsförflyttats dit från min gamla arbetsgivare Atlantic förlags AB i samband med att Egmont lade deras serieutgivning under sig. Jag hatade stället från dag ett och sade faktiskt upp mig redan dag två, kanske mitt livs enda modiga, rakryggade handling. Jag lovade dock att stanna tills de hittat en ersättare. Klipp.

Efter en tid insåg jag att om jag skulle komma därifrån före 67 års ålder var enda lösningen att hitta en ersättare själv, och fasa in denna utan att det märktes. Simon hade just flyttat till Stockholm och sade inte nej till ett jobb (mycket vatten har i sanning runnit under broarna sedan dess). Vi hade bitvis rätt kul, inte minst med att sätta ihop en av vårt lands bästa serietidningar någonsin – sena MegaPyton – men samtidigt var ju stället en förtorkad gravkammare som bara förtjänade slappt förakt. En fördel var dock att det var lätt att, så att säga, jobba på jobbet.

Simon tecknade inte bara lejonparten av sin debutbok Turist på Egmont, utan satt även och skissade på en ny barnseriefigur - Fluff, det extremt söta lilla popcornet som får superkrafter när det (hon? han?) poppas. Jag har för mig att förhoppningen till och med var att Fluff skulle publiceras i någon ny Egmontprodukt, men jag kan ha fel.

Men det blev liksom aldrig något av Fluff, och av de få personer som alls sett designdokumentet misstänkte jag fram till härom dagen att min fru och jag var de enda som ens med några års mellanrum ibland kom att tala om Fluff och dra oss till minnes den där korta sommaren då han var chäf. Jag antog att till och med Simon själv glömt bort sitt majskorn.

Döm därför om min fullkomliga häpnad när Simon, tillsammans med medarbetaren och hedersmannen Pike, nyligen tillkännagav animationsprojektet Paco the Judo Popcorn! Det är Fluff, men ännu snyggare, nästan lika gullig och med internationella ambitioner. Och han rör på sig! Ingen trailer har skapat så starka overklighetskänslor och ett sådant sug efter det färdiga resultatet sedan den första trailern för Sagan om ringen-filmerna. (Som jag för övrigt såg på Egmonts kontor.) Simon och Pike behöver dock, till skillnad från Peter Jackson, allmänhetens hjälp för att realisera projektet. Läs mer om vad du kan göra för dem och se trailern här.

Efter ett och ett halvt år eller nåt gick jag slutligen ut genom Egmonts portar som en fri man. Simon blev kvar ett tag till. Sedan försmäktade vår gemensamme vän Petter en tid där. Jag har fortfarande mardrömmar (ja, jag lovar, på riktigt) där vi alla tre återvänder dit, åratal senare, för att fortsätta vårt arbete. Ibland visar det sig till och med att ingen gjort mitt jobb sedan jag slutade, så jag ska genast sätta mig ned vid en fånig pulpet med en laptop i knäet och börja producera ett tio år gammalt nummer av Ernie. Ungefär där brukar jag vakna skrikande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar