Kom fram till Uppsala stadsbibliotek strax efter tre, kånkande på ramarna och pappslöjden jag stretat med under förmiddagen, ständigt avbruten av efemärt trams i stil med obetalda fakturor, felande momsregistreringsnummer och överbliven pastasallad. Och detta skulle alltså föreställa min lediga dag.
I alla fall, väl framme möttes jag av detta mystiska paket, som någon till råga på allt delvis rivit upp.
Friedrich Nietzsche, Enver Hoxhas underkropp och en liten blå skylt med texten "pryo-elev"? Kan det vara..?
Ja, min far hade skickat min ungdoms anslagstavla, den som jag hypade härom veckan!
Till råga på allt hade han snickrat en portabel monter till den! Farsan är allright.
Efter en massa tummen-mitt-i-handen-excesser är anslagstavlan nu på plats (om den inte trillat ned de senaste timmarna), som en del av den lilla utställningen
Serier, statistik & parafernalia. Den gör tre nedslag i mitt liv - 1982, 1991 och 2008. Till vänster ses "konstverket"
Världskrig, som tidigare ställts ut i Stockholm, Frånö och Tokyo.
Det är med några serieoriginal också. Jag är serietecknare.
Och här ser man alltihop. Observera att ingen hunnit städa.
På väggen mittemot huserar David Liljemarks storslagna Boltzius & Thorelius-utställning, full av gammal analia. Värjkäppen!
Och på den tredje väggen: Matilda Rutas svävande tavlor. Vi gör'ne bra.
Utställningen pågår till den 10 mars. På själva avslutningsdagen kommer jag och pratar samt signerar böcker. Klockan 14. Vi ses.