Alltså, vad är grejen med veckorna före jul? Jag får känslan av att alla i min omgivning så att säga kör på ångorna i bensintanken nu, och om ett påbud i morgon dag skulle utgå om att julledigheten flyttas fram en vecka skulle vi alla kollapsa likt tragiska plockepinnspel.
En synnerligen hektisk arbetsvecka avslutades med det gargantuanska utskicket av drygt 600 premieböcker och över 300 kalendrar till folk som givit bort Galagoprenumerationer. (Erbjudandet gäller ända fram till jul, titta
här!). Tyvärr svek jag tomtebrigaden när striden var som hetast, då dagis ringde för att berätta att mitt barn insjuknat. (Hon mår redan bra igen.)
Och så helgen då, med Galagos stora julfest på Strand, och mitt och
Sara Hanssons uppträdande på Biblioteket Plattan. Det var tung bokmässestämning i mitt käll vid middagstid idag, när jag vaknade med såväl betongkeps som kopparslagare och måste hetsa iväg för att stå på en scen och prata om serier. Men det gick bra, och tack och lov hade jag ingen monter att ta hand om. För att dra ännu en parallell så förhöll sig den här helgen till bokmässan som Lollipop förhöll sig till Hultsfedsfestivalen – det var i stort sett samma sak, men allt blev liksom mycket jobbigare när man tillbringade nätterna i sin egen säng i stället för i ett tält på en camping. Skenvärlden rasade och fick byggas upp på nytt, typ.
Men nu kom jag av mig. Julfesten, alltså. Det roligaste var nog att träffa Max Andersson för första gången på sex år, och höra detaljerna om hans långdragna filmprojekt
Tito On Ice, som nu är avslutat. Den skulle faktiskt kunna få mig att besöka en filmfestival, och det vill inte säga lite.
I övrigt vill jag bara berätta hur mycket jag hatar snöblandat regn, framförallt när det borde vara fullfjädrad vinter. Och så är det en dum idé att läsa i sin bra bok (
Tillrättaläganden av Jonathan Franzen) på tunnelbanan hem från en backanal, då man ändå inte minns vad man läst dagen därpå utan bara har tappat bort var man egentligen var någonstans.
Och så var det lite annat:
Svenska Dagbladet kompenserar det faktum att de ännu inte recenserat
Mats kamp med en mycket fin
krönika av Magnus Gylje.
Dagens arbetes recension här ovan gladde mig också, liksom den nedanstående, som jag faktiskt inte vet var den publicerats. Jag fick den av min farbror, som i sin tur fått den av sin svåger:
Jag höll för övrigt på att förgås av intresse när jag i veckan hörde ett rykte om att boken recenserats i tidskriften Pappa, ni vet det där nya "magasinet" som hade en gravt photoshopskadad Marcus Birro på omslaget till sitt första nummer. Men tyvärr utgjordes "recensionen" av den av mig själv författade pressreleasen, med några stycken omkastade. Dessutom hävdades boken vara illustrerad av Ricardo Cortés. Men man får tacka för det kostnadsfria annonsutrymmet!
Hm, det var något mer jag skulle säga. Just det: Nya Galago har precis kommit och bör nå återförsäljarna typ på tisdag. Jag är mycket nöjd med numret, så köp det gärna. Och så börjar jag långsamt vakna ur post-boksläpp-koman och har faktiskt börjat nosa (och mer än det) på ett par (i alla fall för mig) djävulskt intressanta projekt. Minnesgoda läsare av bloggn kommer förstås ihåg de tre gamla projekten med kodnamnen X (den kapsejsade
Hey Princess-långfilmen), Y (den amerikanska utgåvan av
Hey Princess) och Z (
Hey Princess-appen
). Härmed proklamerar jag officiellt att Projekt AC (
Hey Princess som kasperteater?)
och Projekt BD (
Hey Princess på forngrekiska? På laserdisc?)
är i full gång, och förhoppningsvis kan jag berätta mer om dem innan den så kallade vintern är förbi.
