Men vi börjar med att hoppa tillbaka i tiden till mars 2012, när jag besökte Littfest i Umeå och deltog i ett panelsamtal om barnböcker. Jag medverkade främst i egenskap av förälder, men mitt i samtalet började den välbekanta barnboksförfattaren Anna-Clara Tidholm uppmana mig att göra en barnbok. Detta fortsatte hon med i korridoren efteråt, och under dagarna därpå började jag fundera på saken. A-C T:s främsta argument var hur hon uppskattat barnperspektivet i Pojken i skogen, och under mitt grunnande kom jag fram till att, ja... det kanske skulle kunna bli något. Kanske en serie rikt illustrerade självbiografiska barnböcker med ett aldrig sviktande barnperspektiv? Som utspelar sig i samma värld som just Pojken i skogen, men riktar sig till barn i lågstadieåldern istället för till vuxna? Och få chansen att berätta mer om den där barndomen som jag inte känner mig riktigt klar med?
När bokmässan var överstånden ägnade jag några dagar åt att göra ett synopsis, sedan har jag suttit på kvällarna och skissat på den första boken. Jag blev riktigt nöjd, faktiskt. Det känns som att jag kan ha lyckats med balansgången att få det att fungera för barn, utan att lägga saker och ting tillrätta och förlora den där nerven som är så viktig. Nu har jag visat den för Alfabeta, som tackat ja, och om inget oförutsett inträffar kommer den ut till hösten nästa år. Hurra!
Och bäst av allt är att jag har idéer till ytterligare fem eller sex böcker. Minst. Sämst av allt är att den första boken behandlar min fobi för rotvältor, och eftersom jag inte vill föra fobin vidare till Ellen måste jag hålla projektet hemligt för henne. Hon som varit en så perfekt fokusgrupp. Det här med självbiografiskt berättande upphör aldrig att ställa till problem på de mest oväntade sätt.
Fantastiskt! Grattis, detta ser jag fram emot trots att jag varken är eller har barn.
SvaraRadera