Serier, statistik & parafernalia

Kom fram till Uppsala stadsbibliotek strax efter tre, kånkande på ramarna och pappslöjden jag stretat med under förmiddagen, ständigt avbruten av efemärt trams i stil med obetalda fakturor, felande momsregistreringsnummer och överbliven pastasallad. Och detta skulle alltså föreställa min lediga dag.
I alla fall, väl framme möttes jag av detta mystiska paket, som någon till råga på allt delvis rivit upp.



Friedrich Nietzsche, Enver Hoxhas underkropp och en liten blå skylt med texten "pryo-elev"? Kan det vara..?



Ja, min far hade skickat min ungdoms anslagstavla, den som jag hypade härom veckan!



Till råga på allt hade han snickrat en portabel monter till den! Farsan är allright.



Efter en massa tummen-mitt-i-handen-excesser är anslagstavlan nu på plats (om den inte trillat ned de senaste timmarna), som en del av den lilla utställningen Serier, statistik & parafernalia. Den gör tre nedslag i mitt liv - 1982, 1991 och 2008. Till vänster ses "konstverket" Världskrig, som tidigare ställts ut i Stockholm, Frånö och Tokyo.



Det är med några serieoriginal också. Jag är serietecknare.



Och här ser man alltihop. Observera att ingen hunnit städa.



På väggen mittemot huserar David Liljemarks storslagna Boltzius & Thorelius-utställning, full av gammal analia. Värjkäppen!



Och på den tredje väggen: Matilda Rutas svävande tavlor. Vi gör'ne bra.

Utställningen pågår till den 10 mars. På själva avslutningsdagen kommer jag och pratar samt signerar böcker. Klockan 14. Vi ses.

In an ancient gallery, on the wall. Pictures of leaders, that couldn't fall

Fan, vad mycket jag haft att göra och ännu har att göra. Men nu finns det ett och annat att skriva om. I söndags tog jag sista chansen att se utställningen Författarhem på Stockholms stadsbibliotek. Fotona var väldigt fina, och det faktum att jag ser ännu mer ut som Steve Buscemi än vanligt på mitt porträtt vägs upp att jag placerats mellan två av de bästa kvinnorna i Kultursverige. Utställningen är alltså borta nu, men kommer att finnas på Stockholmskällan vad det lider.

Annars så är det skitamycket att göra på Galago för tillfället, och livet spelar i största allmänhet på tio. I afton är jag till exempel dubbelt dubbelbokad, då jag 1) har trycklämning för tv-spelstidningen jag korrekturläser, 2) borde vara lite värd på Ordfronts författarmingel, 3) har styrelsemöte i bostadsrättsföreningen och 4) har föräldramöte på dagis. Men vi finner väl på någon råd. Lustigt hur Mats kamp bara fortsätter och fortsätter trots att boken tagit slut, som ett dvd-extramaterial ingen har önskat sig eller efterfrågat.

Dear international readers of the bloggn: for more than a year, my graphic novel Hey Princess has been available for iPhone, but only in Swedish. Now, the beautiful people at Top Shelf Productions, my American publisher, have added the book to their iOS App library. You can download the app for free, and then buy Hey Princess digitally for something like 6 dollars. In the Swedish app store it costs 38 kronor. The American Hey Princess is available for iPad as well, and its uncensored! Click the banner that says "Download our iOS app" to download their iOS app.

Och så lite (mer) propaganda:

Galago har en ny, fin hemsida! Så sent som idag använde jag den som plattform för att ännu en gång, bjäbbande som en skitarg liten terrier, bita Timbro i benet. Läs texten här.

En liten men fin recension av Mats kamp finns i dagens Västerbottens Folkbad.

På lördag (18/2) öppnar en utställning på Uppsala stadsbibliotek, där jag medverkar tillsammans med Matilda Ruta och min barndomsvän David Liljemark. Jag kommer att ställa ut statistik, serieoriginal och parafernalia, så kom och titta för tusan! Tyvärr är jag inte närvarande vid vernissagen, men den 10 mars, då utställningen avslutas, pratar jag om mina serier, min statistik och min parafernalia kl 14:00.

Stockholm - Umeå

Ny vecka, nya köttbullar. På torsdag är jag i Umeå och pratar, visar bilder och signerar på Bokcafé Pilgatan. Kl 18:30, Pilgatan 14. Entré: 40:-/20:- för ungdom/medlem. Det ska bli härligt, och ni är varmt välkomna.

En annan grej: I utställningen Stockholms författarhem, som just nu pågår i Stadsmuseets rotunda, kan man bland annat se mitt hem (just det, lägenheten där jag putsar och fejar och diskar i hela sista tredjedelen av Mats kamp). Jag har faktiskt inte sett bilderna själv ännu, men de sägs vara mycket fina. Läs mer här.

Annars sitter jag mest bara och arbetar med kommande Galagoböcker den här veckan. Vi kommer att ha en tämligen fantastisk utgivning i år!

I was a teenage anslagstavla

Denna anslagstavla hängde i mitt tonårsrum, och uppdaterades senast ca 1992. Det är mycket här som gick under den dåtida benämningen "kult", så om något verkar konstigt eller tvivelaktigt äger det sin förklaring. Numera står den lutad mot en vägg i mina föräldrars uthus.

Det är en tok-klok-värld!

Den kanske mest uppskattade och omdiskuterade serien i Mats kamp är Tok-klok: Scener från ett föräldrakooperativ. Nu finns hela den långa, spännande serien att läsa på Galagobloggen alldeles gratis! Läs, läs om, sprid till dina vänner!

"Tänk globalt, blogga lokalt"

Wööööh, jag har varit så upptagen med kampsporten och LCHF-dieten att jag missat att tipsa om mina krönikor i excellenta lokalorganet Tidningen Liljeholmen/Älvsjö. Tre stycken har dte hunnit bli sedan sist:

En om att bli vuxen som kan läsas här.

En om den utflyttades dåliga samvete finns här.

Och, till sist, en om engagerade dagisföräldrar här.

Förhoppningsvis kan de vara givande även för personer bosatta utanför Hägersten, men jag lovar inget.

Ett anbud jag inte kan motstå

Not till läsaren: Nedan följer del tre av 19 i en text som för länge sedan publicerades i fanzinet Seriechock. Texten är 17 år gammal och jag vill redan nu varna för pretentiöst språk och en juvenil människosyn.

På måndag morgon gick jag till Sturegallerian, där jag hade möte med en viss Madeleine Hägg om en reklambroschyr hon ville att jag skulle rita i. Hon bjöd på kaffe och kaka och jag visade Ali Norman som exempel på vad jag kan åstadkomma. Hon blev klart impad och sa ”öööööhöhö, tar vi direkt!” och jag lovade att ringa in min offert senare under dagen. Efter mötet med den rätt söta men alltför effektiva fröken Hägg åkte jag till Galagoredaktionen/Nataljas och Moniques boudoir. Gullgummorna var inte där, men väl Lenö Backman (Turner Overdrive), som var trevlig och sympatisk och rådiggade Ali Norman. Och så bjöd hon på det starkaste kaffe jag någonsin druckit och rökte hemrullade cigaretter. Klart schysst. På väggen satt bland annat intervjun med mig från Dagbladet Papperskorgen samt ett stort inramat foto av Natalja och Monique. Piffigt.

Efter detta tillfälliga avbrott i misären uppsökte jag en telefonkiosk, varifrån jag ringde Monique och bad om konsulting rörande mina betalningsanspråk. Hon fann på råd och tutade i mig att begära 3000 bopp/sidan, totalt tolv tusen. Jag ringde också Natalja, vars inneboende visste att berätta att hon arbetade. Jag visste över huvud taget inte att hon arbetade, och kom mig inte för att fråga var, så det rann helt ut i sanden. Därefter bar det av till DN-skrapan, där jag och Ulf Frödin trängdes i kön till Nisse Larssons mottagning. Där blev jag intervjuad snabbt och bekvämt och fick tillbaks orgen till Aspudden. Och drog på stan. Från Kulturhuset ringde jag till Jacob och en halvtimme senare möttes vi på Plattan. Vi åt middag på Sandys, varefter jag gick till Josef och hämtade mina tillhörigheter, vilka jag tog med hem till Jacob. Vi såg på video och samspråkade kvällen lång. I höst är det mycket möjligt att han (vilket helt och hållet strider mot hans image) ska studera i Ann Arbor, Michigan. Kanske kan jag då hyra hans lägenhet, vem vet. Men annars var allt som vanligt.

Dagen därpå väcktes jag strax efter tio av Fredags-Nisse, som undrade var jag höll hus. Jag bad om ursäkt och han kommenderade en reportagebil till Skanstull, där vi tog fina bilder i bunneltranan. Sedan återvände jag till Jacob och sov på hans soffa till långt fram på eftermiddagen. Jag behöver fan ett kok stryk. Om aftonen åt vi glass och såg om The Shining under rungande skrattsalvor. Efter Popitopps sublima slakt av den filmen går det ju bara inte att ta den på allvar. På onsdagen steg jag upp relativt tidigt och vältrade mig i min telefonskräck innan jag vågade ringa Linda Norrman och beställa tid för audiens.

När jag pustat ut ringde Jacob och kommenderade mig till NK:s bokavdelning, där det fanns litteraturhistorieverk att köpa för 25 spänn bandet. Eftersom han hade bråttom till en föreläsning så skulle jag möta honom på "Kompaniet" för att få pengar, shoppa loss och sedan släpa hem böckren. Jag var pank och fick låna stålars av'n. Så fort han dragit insåg jag att 1) det var ”endast ett per kund” som gällde, och 2) jag hade så lite stålars att om jag köpte två bokverk hade jag inte råd att ta tunnelbanan hem. Inför utsikten att först behöva lura till mig en extra litteraturhistoria för att sedan till fots kånka tjugo inbundna band ner till Söder bestämde jag mig för att bara handla till Jacob och sedan leva loppan för mina lånade pengar. Efter att ha shoppat loss drog jag till det ständigt ombyggande Kungliga Biblioteket, där jag inte hittade något matnyttigt och sedan tillbaka till Jacques, vars lägenhet jag städade som betalning för husrummet. Vissa dammråttor hade möglat. Trist jävla dag.