Det har varit så kallad långhelg, vilket i mitt fall har inneburit att sitta böjd över matbordet med en penna i handen 16 timmar per dygn. Mina enda avbrott var för sömn och mat, min enda rekreation att se ett halvt Game of Thrones-avsnitt till middagen. Redan i torsdags tog Victoria Ellen i famnen och vrålade "nu tar jag med henne och åker till min mamma!". Gråtande. I går kom de hem och jag bara fortsatte med mitt tarv.
Jag känner att det har blivit en osund fixering att bli klar med den här boken, vars titel ironiskt grinar mot mig. Mats kamp. Jag märker hur min kropp börjar förändras. Än håller ryggen, nacken och högerarmen, men jag är sannerligen inte i toppform. De senaste tre veckorna har jag ritat 30 seriesidor och tre illustrationer.
Tankarna far omkring i huvudet som ondsinta djinner. Statistik. Påhittade mål att uppnå. "Nu har jag ritat fler sidor i år än under hela 2010." "Bara fem sidor till så är min hög större än Simon Gärdenfors hög." I helgen passerade jag milstolpen "nu är den nya boken längre än Hey Princess", vilket firades med en surfrunda.
Men nu ska vi inte vara såna. Jag är serietecknare, och jag älskar det.
Hur stor är den då? min är 144.
SvaraRaderaMin är 140.
SvaraRadera"Att teckna är inte sunt, ändå tecknar man."
SvaraRaderaHoratius, Oden.
Det låter som ett spännande projekt. Dock måste jag med förlov sagt påpeka att jag inte riktigt gillar titeln, den känns en smula ansträngd. Trettioåtta och ett halvt års kamp mot lögner, dumhet och feghet däremot har en helt annan snärt. Där slår du Knausgård med hästlängder, tycker jag. (Jag tar inga royalties.)
Allt detta naturligtvis sagt med glimten i ögat.
Lycka till med slutförandet, ser fram emot att läsa boken!
Vänliga hälsningar,
Matti
Blogginlägg med foto då, hoppas man ju, när du börjar skulptera seriesidor av potatismos?
SvaraRadera