torsdag 29 september 2011

Bloggkollen (och lite pilsner)



Vilken hemsk rubrik, men va fan. Det är idag vi ska "kolla in" vad några seriebloggar skrivit/sagt om Mats kamp.

Först ut är den svenska giganten i sammanhanget, Shazam, som är väldigt positiv. Jag blir alltid glad när jag möts av kärlek och förståelse från den "mindre alternativa" delen av seriescenen, då jag fortfarande är en smula traumatiserad av all skit jag fick från det hållet i början av min karriär. Skiten kom förstås inte från de fina människorna på Shazam, internet fanns ju inte då, men ni förstår kanske vad jag menar.

Näst på tur är den sporadiskt uppdaterade men alltid coola Bakom masken, som också är god mot mig.

Hög av serier är ingen blogg, utan en podcast, men passar ändå väl in i sammanhanget. Deras recension börjar ungefär 38 minuter in. Som en bonus avslöjar jag i kommentarsfältet hur många ex Hey Princess har sålt.

I går fick jag förresten ett tips från minabibliotek.se om en intressant artikel baserad på samtalet Anneli Furmark och jag hade på Littfest i Umeå i våras.

Det var bloggkollen. Nu kommer lite pilsner:

Om en timme ska jag "in i fiendeland", för att citera Johan Hilton. Då besöker jag nämligen Axess-TV för att spela in programmet KulturExpressen, där jag ska diskutera självbiografi med Unni Drougge och P O Enquist. Sänds på fredag, och kommer sedan att finnas på så kallad webb-tv. Jag lär ju länka längre fram.

tisdag 27 september 2011

Bokmässan: några nedslag



Redan från början insåg jag att det aldrig skulle gå att toppa förra årets mässredovisning, detaljerad på gränsen till det psykiskt störda och full av glatt humör och språklig snickarglädje. Så jag funderade på att inte skriva något alls. Eller kanske nöja mig med några foton. Båda dessa idéer skrotades dock av en och samma anledning: bokmässan 2011 var så fantastisk att den 1) måste skildras på något sätt och 2) inte gav mig tid att ta mer än en enda bild. Denna bild kommer sist i inlägget.

I stället ansluter jag mig till en pointillistisk tidsuppfattning och väljer en variant på den så kallade Edenborgska lösningen, att bara ta upp några få enskilda händelser. (Men Edenborgs är roligare än mina.)

A. Galago & ETC-festen. Omkring 800 besökare, en nästan lysande Kite-konsert och ett mingel från paradiset. Sällan har så många personer jag velat prata med varit samlade i ett och samma rum med utskänkningstillstånd. Och ändå var festen så stor att jag långa stunder gick omkring i folkmassan och upplevde att ingen jag kände var där över huvud taget. Dessutom fick jag prata med nyliberaler.

B. Montergänget. De ekvilibristiska grovarbetarna Clara Bergström och Petter Sjölund, den borne utesäljaren Björn Westerlund och nytillskottet Simon Junström som till allas förvåning visade sig ha jobbat i såväl butik som köplada i åratal och faktiskt kunde ordna till allt kassastrul som oundvikligen uppkom. Och så Johannes "Den mänskliga dynamon" Klenell på det. Jag tycker om er.

C. Tecknarna. Galagos egna och alla de andra. Så många hedersknyfflar, så lite tid. Och så stor seriebranschen känns nu för tiden.

D. Rökrutan utanför restaurang Ma cuisine. Jag lyckades både kväva en litterär fejd med en förlagskollega i sin linda, och få ett extensivt samtal med en författare jag uppskattar väldigt mycket - Lionel Shriver. Jag fick äntligen ställa frågan jag grunnat över sedan jag läste Vi måste tala om Kevin: "Hur kommer det sig att det finns en referens till Jordan Minnesota med Big Black i boken?" Tyvärr blev svaret en total antiklimax: hon mindes vare sig låten, bandet eller att hon skrivit om den. "Jag antar att jag lyssnade på dem när jag skrev boken, men det var länge sedan". Hur kan man glömma bort Big Black? Är det ens möjligt? Men annars var hon råhyvens.

E. Victoria, Petter och jag firade Mats kamps framgångar, i baren på Park Aveny. Förmodligen var detta året då vi upplevde Peak Mats Jonsson, och det kanske är bäst så för alla parter.



F. Öset i Galagomontern. Vår omsättning steg dramatiskt redan i fjol, men ingenting kunde ha förberett oss på årets anstorming. Under vissa stunder var jag nästan rädd – vi hade helt förlorat kontrollen över montern och massan hade om den så velat lätt kunnat stjäla böcker, möblemang och personal, riva montern och tillsätta en ny redaktionsgrupp. Tur att den var vänligt inställd och bara ville läsa serier. Lägg till detta en ständigt strulande kortläsare och en kassaapparat vars kassalåda ramlade i golvet varje gång den öppnades, och kaoset var ett faktum. Men så roligt det var. Som serietecknare går jag också och myser över att ha sålt alla de 300 ex av Mats kamp som följde med till mässan. Ett personligt rekord av guds nåde, och då var det ändå en annan av förlagets böcker som sålde dubbelt så mycket!



G. Seminariet med Liv Strömquist och Lena Andersson. Det var rätt maxat att sitta på scenen och blicka ut över de 300 i publiken, men som tur var gick det bra. De skrattade, och jag fick i alla fall ur mig några av de saker jag ville ha sagda. Och då var det ändå en annan av förlagets tecknare som hade dubbelt så stor publik på sitt seminarium!

H. Talet jag höll i Aftonbladetmontern. Under mina 16 år på mässan har jag alltid gått förbi den där snygga och coola montern och tänkt "jag vill också stå där och prata". I år blev det verklighet, och det var skitkul. Emellertid kunde det ha tagit en ände med förskräckelse, då egentligen Johannes skulle ha intervjuat mig på scen, men eftersom vår personal inte hunnit komma dit var han tvungen att stanna och dirigera tjurrusningen i vår egen monter. Så jag fick prata om min bok ensam, oförberedd, fritt ur hjärtat. Men det gick bra.

I. Mässans stora chock. En bekant berättade för mig att föräldrakooperativet "Tok-klok", som jag tar heder och ära av i en serie, fått en ny förälder i gruppen. Tänk er följande scen: Dagisets lilla kök, veritabla berg av purjolök som måste skivas, barn som flänger kring benen, alla blir jätteglada om man hinner baka något – och mitt i detta står... den här mannen. Jag lade huvudet bakåt och i den väldiga mässhallen ekade det största, hjärtligaste skrattet i Bok & Biblioteks snart 30-åriga historia.

J. Ellen var på plats! Och hon älskade det! Inte nog med att hon satt i mitt knä och signerade bortåt tio ex av Mats kamp, hon gjorde även barntorget grundligt och nätverkade med tecknare och förläggare. Roligast var nog att hon spontant gick över till Kartagomontern och började gaffla med Rolf Classon om när han blev biten av en galago på Skansen (en historia hon länge varit djupt fascinerad av), och att han förstås inte kunde känna igen henne och undrade vad det var för lustigt barn som kände till den gamla skrönan. Fint var också ögonblicket när vi gick längs korridoren, på väg därifrån, och hon gluttade in genom en öppen dörr, såg mässhallen igen och utbrast i ett djupt känt "Åååååh! Mässan!". Det kan nog bara gå på ett sätt. Om några år har vi en barnarbetare i Galagomontern.

K. Tomheten när söndag kväll anländer, besökarna flyr och montrarna rivs med en brådska som om hunnerna siktats vid Angeredsmotet. När kvarvarande böcker plastats in på lastpallar för retur till Förlagssystem, kökkenmöddingen bakom disken sanerats och det har blivit dags att lyfta sin smartphone och ta mässans första och sista fotografi:



(För de övriga bilderna i inlägget vill jag tacka Eva Jais, Fredrik Strömberg och Victoria Jonsson.)

söndag 18 september 2011

Recensionren ba fanns där



Spännande helg det här. Vi firade min hustrus nytagna körkort med att hyra en bil på OK och sedan bränna gummi järnet. med mig som kartläsare. Dottern satt i baksätet och höll för munnen hela tiden, eftersom hon inte står ut med fenomenet hon kallar "bilsmaken". I går besökte vi vänner på landet (frun i huset är serietecknare) och medan vi var där kom det fler besökare, varav hälften var serietecknare. Måste vara ett av Sveriges vanligaste yrken. Resan var i alla fall schangdobel, och vi fick äpplen.

I dag åkte vi till Lida friluftsgård (just det, där popfestivalen Lokkokollo hölls för ungefär 15 år sedan) och träffade skogsmulle, som jag inte sett röken av på ungefär 33 år. För mig skapade detta något slags nostalgisk dubbelexponering som var mycket svår att värja sig emot. Men sedan lämnade vi tillbaka bilen och allt var som vanligt igen.

Nåväl. Hrrrm. *rättar till obefintlig slips* Recensioner var det, ja. Av Mats kamp:

Hallands Nyheter
Norrbottens-Kuriren
Västerviks Tidning
Bokhora

Jag gillar dem allihop, men den sistnämnda... ja, bedöm själva!

tisdag 13 september 2011

Blod, eld och död över Göteborg



Frånsett min familj och Zoéga Skånerost finns det nog ingenting jag tycker så mycket om som bokmässan. Årets hårdaste och roligaste vecka ligger framför oss, och det har blivit dags att berätta vad jag ska dit och göra:

Redan på tisdag åker jag till Göteborg för att bygga Galagos monter, där jag sedan vistas i stort sett oavbrutet under mässans öppettider. Därför kan man hoppa på mig för att få en bok signerad i stort sett närhelst man råkar ha vägarna förbi. Men jag har också officiella...

Signeringstider i Galagos monter A01:40

Torsdag 22 september kl 14:00
Fredag 23 september kl 15:00
Lördag 24 september kl 14:30
Söndag 25 september kl 14.00

Jag signerar Mats kamp, nyutgåvan av Hey Princess och I detta satans rum, som alla säljs till förmånligt mässpris. Det kommer också att finnas nya "Nu är ingenting roligt längre"-affischer att köpa.

Dessutom pratar jag om Mats kamp i Aftonbladets monter torsdag kl 13:00 och har seminarium med Liv Strömquist och Lena Andersson lördag kl 14:00 i sal F2.

Galagos fullständiga mässprogram hittar ni här. Ni är så förtvivlat välkomna allihop.

söndag 11 september 2011

Jakten på sågningen



Hummelihum. Jag var tydligen lite hastig med att utropa Tidningen Ångermanlands recension till den första sågningen av Mats kamp. Texten jag länkade till härom dagen kom från kulturredaktörens blogg, och den riktiga recensionen publicerades i går. Den är ingen sågning, utan snarare att beteckna som "ljummen".

I dag recenseras boken i Helsingborgs Dagblad, och nu trodde jag verkligen att det var dags när jag läste inledningsmeningen "Jag är ledsen att det blir såhär igen, men det är faktiskt inte mitt fel, utan Mats Jonssons". Men sedan utmynnar det hela i en riktigt positiv recension, så jag fortsätter att stålsätta mig. Bilden ovan visar förresten Bollstasågen, min f d arbetsplats och Sveriges för närvarande största sågverk. Hö hö hö.

Vidare återfinns en ambitiös artikel om Apple och yttrandefriheten hos MacWorld. Jag intervjuas om den notoriska Hey Princess-app-(själv)censuren. Ämnet må vara lika utslitet som min gamla mans-kimono, men det är en riktigt intressant text och jag förlorar givetvis såväl heder som ära i kommentarfältet. Som sig bör.

fredag 9 september 2011

Bara mata på


Foto: Lisa Medin

Tack alla ni som kom till releasefesten igår! Extra stort tack till alla er som stod i signeringskön, ett ännu större tack till er som gav mig blommor och presenter och det allra största tacket till mina medarrangörer Johannes, Leo och Jouni samt till Rickard och alla de andra på Strand.

För er som inte var där kan jag berätta att Strands restaurangdel är en perfekt releasefestlokal, att de nya, jävulska limiterade Mats kamp-affischerna är ståtliga, att det var tidernas mingel, att det kom hundratals personer och att jag enligt uppgift signerade i totalt tre och en halv timme innan kön tog slut. Detta måste ha varit kronan på mitt yrkesliv, och jag är bara så lycklig!

Extra roligt var att några av mina kära vänner från olika faser i livet fick träffa varandra för första gången, att jag fick möta min barndomsvän Mathias (känd för er som varit nere sen dag ett som fast medverkande i mitt fanzine Puerila serier) som jag inte träffat på cirka 18 år och att så många av mina seriefigurer sågs i vimlet.

Efterfesten på Marie Laveau innebar en veritabel jamboree för figurer från mina böcker. Det var jag, Johannes (Mats kamp), Micke (Mats kamp, Hey Princess), kusin Frida (Hey Princess, Pojken i skogen, Mats kamp), Rickard (cameo i Mats kamp), Knut (Mats kamp), Leo (Unga norrlänningar, Hey Princess), "Kirra" (Hey Princess) och "Cilla" (Hey Princess). Vilket gäng!

Förresten, jag läste ju det öppna brevet till Andreas Ekström också. Det verkade uppskattas av publiken, men jag vet inte om jag egentligen vill lägga upp det här på blogg'n också. Jag orkar inte bråka mer. Vill bara vara snäll.

Och så dags för tidningskrönikan:
Ett litet inslag om Mats kamp sändes i Kulturnyheterna igår. Börjar 05:10 in i programmet.
I måndagens Nya vågen i P1 säger Martin Aagård en massa vänliga saker om boken , alldeles i början av sändn.
Schysst recension i nyhetmagasinet Fokus.
Första sågningen är här! Och det är lokaltidningen där hemma som håller i sågen – Tidningen Ångermanland. Enligt recensenten är boken alltför snäll, vänlig och gullig.
Jag svarar tämligen utförligt på fem frågor på Dieselverkstadens biblioteks hemsida.



Signering på Staffars serier!
Jag signerar Mats kamp, Hey Princess (den svenska och den amerikanska) och I detta satans rum på den fantastiska seriebutiken Staffars serier på Bellmansgatan 26A i Stockholm. Men när? Jo, på torsdag den 15 september kl 17. Vi snackar alltså after work-signering! Kom!

måndag 5 september 2011

Länkfest



Attans, just när jag scannat DN-recensionen av Mats kamp lade de faktiskt ut den på nätet. Den kan alltså även läsas här. Bra recension, för övrigt. (Att recensera sina recensioner är en märklig sysselsättning.)

Vad mer? En stor och fin recension i Aftonbladet. Bokbloggen Bokstävlarna recenserar också, och har verkligen fattat boken. Tycker jag.

En intervju där jag bland annat talar ut om barnböcker och fantasy, finns på Bokhora. Min halsonda och något morgontrötta intervju i P1 Morgon finns också att avnjuta. Och ingen har väl missat Hej konsument?

Slutligen vill jag påminna om releasefesten på Strand i övermorgon (310 attending på Facebook!?) och gratulera min älskade hustru Victoria, som idag har tagit körkort!

Världen är full av o.s.v.



Journalisten Andreas Ekström kallade mig för idiot nu i helgen. Man kan ju tycka att vi pappabloggare borde hålla ihop, men så här skrev han på Twitter, det där sociala nätverket jag tycker så illa om:

"En idiot tillåts ange hammaren och skäran som 'favoritmärke' i DN. Utgår från att nån anger nån hakkorsvariant nästa vecka då."

Jag kommer att bemöta Andreas Ekströms kritik i ett öppet brev jag läser upp på Mats kamp-releasefesten nu på torsdag.

Och ni som undrar vad det handlar om, kan klicka här. Ni andra kan besöka Andreas Ekströms hemsida här.