Milda makter. På senaste tiden har jag varit i hetluften inte mindre än två gånger. Först skrev jag den här krönikan om pigavdraget i Tidningen Liljeholmen-Älvsjö, vilket renderade mig fler – och argare – upprörda mail än något annat jag satt mitt namn under. Mina kritiker sönderfaller i fyra huvudsakliga kategorier:
1. Personer som driver företag inom den s k RUT-sektorn. Mitt svar till er: Jag har all förståelse för att ni värnar om era jobb och företag, men det har hänt flera gånger tidigare att icke livskraftiga branscher helt beroende av statliga subsidier har gått under. Tekoindustrin. Varvsindustrin. Bilindustrin. Den enda skillnaden är väl att er bransch aldrig borde ha uppstått till att börja med.
2. Personer som behöver avdragsgill hemhjälp p g a sjukdom i familjen. Mitt svar till er: Givetvis ska samhället ge er den hjälp ni behöver. Men jag tror mycket mer på behovsprövning än på att bara de som har råd ska få denna hjälp.
3. "Desperata" personer som "försöker få livspusslet att gå ihop". Mitt svar till er: Har ni råd med hemhjälp – avdragsgill eller inte – har ni också råd att arbeta mindre. Tycker ni er inte ha det, kanske ni kan se över era utgifter? Ni har säkert möjlighet att skippa en semesterresa. Argument som "nu kan jag umgås med barnen i stället för att städa" håller inte. Uppmana barnen att hjälpa till i stället, det är också ett sätt att umgås. Är barnen för små för att hjälpa till, passa på när de sover eller städa inte så förbannat mycket. Har du inga barn, är fullt frisk och utnyttjar pigavdraget i alla fall, behöver du inte hem- utan psykologhjälp. Alternativt en hurring. Och på tal om psykologi – är möjligen anledningen till att ni blir så fruktansvärt upprörda över att bli ifrågasatta, att ni innerst inne vet att ni ägnar er åt något förkastligt? Att ni skäms?
4. Personer som upprörs över att jag lär mitt barn att riva ner reklamlappar. Mitt svar till er: Vad är ni för sjuka individer, och hur många är ni egentligen? Det är upptejpade reklamlappar, för Jesu skull! De saknar helt verkshöjd, har inget budskap (annat än indirekt) och är till råga på allt illegalt uppsatta. (Vilket jag i och för sig skiter i, men det gör knappast ni när det kommer till graffiti eller hårt kämpande kulturföreningars affischer.)
*rättar till obefintlig slips*
I går hamnade jag oväntat mitt i höstens viktigaste, mest relevanta kulturdebatt när DN:s Jonas Thente gick till hårt angrepp mot mig i sin blogg. Jag vedergällde skoningslöst på Galagos hemsida, och tror att jag "vann". Debatten varade i alla fall några timmar längre än Tintin-débaclet på Kulturhuset.
Bra krönika och ännu bättre svar på tal i detta inlägg! Och är det inte märkligt att högern inför något så planekonomiskt som RUT-avdrag?
SvaraRaderaTråkigt att det är så lätt att angripa just RUT och inte ROT avdraget. Om jag behöver måla om hemma och göra min veckostädning, är rekommendationen då att jag gör båda själv, eller är det ok att anlita en målare, eftersom det anses lite mer manligt, värdigt och att de kan ta mer betalt? Eller skulle jag kunna måla själv och ta in städhjälp under några veckor för att hinna det?
SvaraRaderaAtt jämföra RUT och ROT sådär rakt av är väl ändå ett lass äpplen/apelsiner? Det krävs inte vidare mycket utbildning för att städa - lite, lite teknik med mopp och så, men det blir faktiskt rent även om man inte moppar i åttor. Det är värre att spika/mura snett, om än aldrig så lite. Och så ska ju en målad vägg ståta med sin färg lite, lite, liiite längre än ett sopat golv kan förväntas vara rent. Alltså, vi o-hantverkare har mycket lättare att sköta städning än ombyggnad.
SvaraRadera