Så har man haft seminarium med Göran Greider på ABF-huset, och det gick bättre än jag vågat hoppas på. GG var precis den hedersknyffel han framstår som i etern, det var nästan fullsatt och jag fick signera många Mats kamp. Jag tror att samtalet blev intressant, om än aningen för långt, och jag hade roligt hela tiden. Ellen blev emellertid uttråkad där hon satt i sin mors knä, men tristessen kan som bekant vara en stark drivkraft, så hon lade sig på golvet och ritade en fin teckning föreställande mig. Digga!
Pappa står vid spisen och tänker på att rita, av Ellen Jonsson.
Och man kan alltså se hela det mer än långfilmslånga samtalet som mastodontfilm längst upp i inlägget. Stort tack till samtalsledaren Lotta Vilde Wahl från Hallongrottan och arrangören Hanna Holmer på ABF!
Nu när detta är överståndet börjar det bli dags att puffa för höstens kommande evenemang.
På onsdag i nästa vecka, alltså den 9 november, pratar jag om Mats kamp på Göteborgs stadsbibliotek tillsammans med en serietecknare som heter Liv Strömquist, som pratar om sin nya bok Ja till Liv! Klockan 18:00. Det lär bli något slags signering efteråt, så ta med storplånboka!
Längre fram, den 26 november, pratar jag om Mats kamp igen (och signerar). Denna gång med en annan välbekant vänsterprofil som samtalspartner – Uje Brandelius. Det sker på Söderbokhandeln på Götgatan i Stockholm.
Framåt jul, söndagen den 18 december, pratar jag om gissa vad ännu en gång! På Biblioteket Plattan i Kulturhuset i Stockholm, tillsammans med den gudabenådade Sara Hansson som pratar om Vi håller på med en viktig grej. Och sen signerar vi!
Avslutningsvis vill jag berätta vad jag gjorde för exakt 25 år sedan, den 31 oktober 1986.
Rosa borta. Månadspeng. Läste mycket. Åt fläsk, potatissallad och godis. Såg lite på TV. Mulet. Gjorde klart lådan på tekniken. Normal skoldag. Tänkte.
Jag tänker på det där med den adliga mamman som glömt matlåda till sitt barn, och minns när min familj, från Arvidsjaur, hälsade på mig i Stockholm för snart två år sen. Vi skulle gå till en restaurang i Vasastan och vid Odenplan gick vi förbi en öppen port där det stod en flyttbuss med några karlar runt. De stannade oss och bad oss skrattande om hjälp med att bära upp några möbler i en lägenhet. Vi tänkte väl inte så mycket på det utan högg i, medan karlarna inte bar något alls själva. Det visade sig vara en helrenoverad gammal lägenhet, där några kvinnor stod och drack vin och skrattade.
SvaraRaderaDe tackade oss när vi var klara, och när vi gick därifrån började vi prata om det vi upplevt. Vi var alla ense om att vi aldrig skulle bett om hjälp på det sättet, och att vi definitivt aldrig skulle ställa oss och dricka vin medan vi flyttade in i en lägenhet. Kan det ha nåt att göra med att mina föräldrar och även jag och mina syskon är arbetarklass och att de vi hjälpte att flytta absolut inte var det? Jag tror det.
Snygg teckning, men du glömde din röv på köksgolvet.
SvaraRadera