Mats Jonsson: Året mitt

Precis som alla år tog jag vid juletid 2011 en ensam långpromenad och funderade igenom mitt år, vad jag åstadkommit, vad jag misslyckats med och vad som aldrig blev av. I mån av tid brukar jag också blicka ut över det kommande året och dra upp riktlinjer, planera och drömma. Jag faller ju lätt offer för så kallad tjugofemöreshybris, men det är ju nu en gång en av människans viktigaste drivkrafter.

När jag gick där i mörkret och (den relativa) kylan var det bland annat det här jag tänkte på:

- Mitt år dominerades givetvis av Mats kamp, första halvåret av den mest intensiva tecknarperioden i mitt liv, andra halvåret av marknadsföring, boksamtal och egogoogling. Jag är nöjd med boken (även om jag fortfarande inte pallat läsa den från pärm till pärm) och mer än nöjd med mottagandet. Det enda som skaver är att det var en serie jag inte hann göra. Ett monster på bortåt 20 sidor mot slutet av boken, som kanske, ja... vänta lite.

- Jag har inlett de dimhöljda Projekt AC och Projekt BD. Jag tror faktiskt att båda kommer att göra ett faktiskt avtryck i sinnevärlden, och det är väldigt roligt. Men mer än så vågar jag inte säga.

- Jag har inte bloggat hälften så flitigt som jag borde, och alltför många inlägg har varit av ren propagandakaraktär. Men jag har arbetat så hårt att jag hoppas att ni kan finna det i era hjärtan att ha överseende.

- Mitt skrivande har med några få undantag (det öppna brevet till A Ekström, Sagan om ringen-texten) legat i träda. Och långnovellen jag blev klar med 2011 har bara två personer läst. Här finns saker att göra.

- Utvecklandet av den där serie-appen har inte rört sig en tum. Det har fler anledningar- jag har saknat tid, saknat kapital och saknat den där riktiga lusten som kanske fått mig att ta mig tid och rota fram kapitalet. Detta beror inte bara på att dom censurera mig, utan också på att jag tvivlar på hela e-boksidén. Appen kostade omkring 100 000 kr att utveckla, och trots att den fått massor av uppmärksamhet och tidvis legat högt på topplistorna är det med ett nödrop intäkterna räcker för att täcka den årliga avgiften för att få vara med på Appstore. Det är svårt att få det att bära sig utan en hel del ideellt arbete, och man arbetar ju hellre ideellt med något viktigare eller roligare än en serie-app. För att uttrycka det milt.

Men nu är det 2012. Året då allt ska hända. Här följer mina utfästelser och visioner, som i slutet av året ska utgöra den måttstock mot vilken min strävan ska mätas.

- Jag ska rita ett omkring 15 sidor långt post scriptum till Mats kamp, som förhoppningsvis kan publiceras i första maj-numret av Galago. Denna serie kommer att ta upp de saker som skulle ha varit med i serien jag inte hann rita till boken, och kan kanske publiceras i en framtida nyutgåva, alternativt utgöra startpunkten för nästa bok. Jag vet inte riktigt än.

- Jag ska rita en rolig serie om Ivar Lo-Johansson till Ivar Lo-sällskapets årsskrift. Kanske kommer den i Galago också, eller på bloggn.

- Jag ska åka på en neverending vårturné med åtminstone 15 stopp runt om i landet (om än med kraftig slagsida åt de övre två tredjedelarna - vakna, Sydsverige!). Jag ska prata och signera på festivaler, bibliotek, studieförbund och bokkaféer, och det fullständiga kalendariet läcker snart ut på en blogg nära er.

- Jag ska arbeta vidare med Projekt AC och BD. Sannolikt kommer båda att offentliggöras före sommaren, men arbetet med båda kommer att pågå året ut, allra minst.

- Jag ska för första gången på många år göra en utställning. Jag tänker mig stort uppblåsta diagram, taffliga modeller, pappfigurer och inramade serieoriginal. Samt kanske, kanske, ett inslag som slår mot besökarnas alla sinnen och kroppsfunktioner.

- Jag ska än en gång göra ett försök att foga samman mina självbiografiska texter till en prosabok. Lycka till, liksom. Jag och vilken armé? Men jag måste bara få det gjort, om inte annat för att kunna släppa det och gå vidare.

- Jag ska besluta mig för vad nästa serieroman ska handla om, för att kunna inleda förarbetet. Jag har i skrivande stund fyra hållbara idéer, varav två känns skitjobbiga och två lite för enkla. Så vi får se var ambitionsnivån hamnar.

- På det personliga planet så tänker jag under 2012 för första gången äta en tropisk frukt direkt från trädet.