Not till läsaren: Nedan följer del tre av 19 i en text som för länge sedan publicerades i fanzinet Seriechock. Texten är 17 år gammal och jag vill redan nu varna för pretentiöst språk och en juvenil människosyn.
På måndag morgon gick jag till Sturegallerian, där jag hade möte med en viss Madeleine Hägg om en reklambroschyr hon ville att jag skulle rita i. Hon bjöd på kaffe och kaka och jag visade Ali Norman som exempel på vad jag kan åstadkomma. Hon blev klart impad och sa ”öööööhöhö, tar vi direkt!” och jag lovade att ringa in min offert senare under dagen. Efter mötet med den rätt söta men alltför effektiva fröken Hägg åkte jag till Galagoredaktionen/Nataljas och Moniques boudoir. Gullgummorna var inte där, men väl Lenö Backman (Turner Overdrive), som var trevlig och sympatisk och rådiggade Ali Norman. Och så bjöd hon på det starkaste kaffe jag någonsin druckit och rökte hemrullade cigaretter. Klart schysst. På väggen satt bland annat intervjun med mig från Dagbladet Papperskorgen samt ett stort inramat foto av Natalja och Monique. Piffigt.
Efter detta tillfälliga avbrott i misären uppsökte jag en telefonkiosk, varifrån jag ringde Monique och bad om konsulting rörande mina betalningsanspråk. Hon fann på råd och tutade i mig att begära 3000 bopp/sidan, totalt tolv tusen. Jag ringde också Natalja, vars inneboende visste att berätta att hon arbetade. Jag visste över huvud taget inte att hon arbetade, och kom mig inte för att fråga var, så det rann helt ut i sanden. Därefter bar det av till DN-skrapan, där jag och Ulf Frödin trängdes i kön till Nisse Larssons mottagning. Där blev jag intervjuad snabbt och bekvämt och fick tillbaks orgen till Aspudden. Och drog på stan. Från Kulturhuset ringde jag till Jacob och en halvtimme senare möttes vi på Plattan. Vi åt middag på Sandys, varefter jag gick till Josef och hämtade mina tillhörigheter, vilka jag tog med hem till Jacob. Vi såg på video och samspråkade kvällen lång. I höst är det mycket möjligt att han (vilket helt och hållet strider mot hans image) ska studera i Ann Arbor, Michigan. Kanske kan jag då hyra hans lägenhet, vem vet. Men annars var allt som vanligt.
Dagen därpå väcktes jag strax efter tio av Fredags-Nisse, som undrade var jag höll hus. Jag bad om ursäkt och han kommenderade en reportagebil till Skanstull, där vi tog fina bilder i bunneltranan. Sedan återvände jag till Jacob och sov på hans soffa till långt fram på eftermiddagen. Jag behöver fan ett kok stryk. Om aftonen åt vi glass och såg om The Shining under rungande skrattsalvor. Efter Popitopps sublima slakt av den filmen går det ju bara inte att ta den på allvar. På onsdagen steg jag upp relativt tidigt och vältrade mig i min telefonskräck innan jag vågade ringa Linda Norrman och beställa tid för audiens.
När jag pustat ut ringde Jacob och kommenderade mig till NK:s bokavdelning, där det fanns litteraturhistorieverk att köpa för 25 spänn bandet. Eftersom han hade bråttom till en föreläsning så skulle jag möta honom på "Kompaniet" för att få pengar, shoppa loss och sedan släpa hem böckren. Jag var pank och fick låna stålars av'n. Så fort han dragit insåg jag att 1) det var ”endast ett per kund” som gällde, och 2) jag hade så lite stålars att om jag köpte två bokverk hade jag inte råd att ta tunnelbanan hem. Inför utsikten att först behöva lura till mig en extra litteraturhistoria för att sedan till fots kånka tjugo inbundna band ner till Söder bestämde jag mig för att bara handla till Jacob och sedan leva loppan för mina lånade pengar. Efter att ha shoppat loss drog jag till det ständigt ombyggande Kungliga Biblioteket, där jag inte hittade något matnyttigt och sedan tillbaka till Jacques, vars lägenhet jag städade som betalning för husrummet. Vissa dammråttor hade möglat. Trist jävla dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar