Not till läsaren: Nedan följer del två av 19 i en text som för länge sedan publicerades i fanzinet Seriechock. Texten är 17 år gammal och jag vill redan nu varna för pretentiöst språk och en juvenil människosyn.
Vi steg upp vid femsnåret på tordagseftermiddagen, såg Ricki Lake och Rederiet samt två videofilmer, The Hunger som jag tagit med för att återlämna till Natalja, och en bra polsk film som Josef spelat in från TV. Vi bestämde oss för att vaka natten igenom och fikade på Mc Donalds. Vi surrade loss och åt gorra. På morgonkvisten törnade Josef in, medan jag såg Garmarna på morgon-TV och ritade klart Ali Norman.
Sen drog jag till Mariatorget, varifrån jag ringde Galagoredaktionen. Ingen svarade och jag förbannade mitt grymma öde. Jag zombievandrade omkring i environgerna och käkade en pizza. Jag var för trött för att komma ihåg att meddela pizzabagaren min beställning, så jag fick vänta i en timme på min calzone. Men sedan besökte jag Staffars, där jag köpte nya Hate, Peepshow och No Hope. Tala om liniment för frusna själar. Jag satte mig på nya kaféet Soda strax intill och läste blaskorna samt spanade på snygga brudar. Väl tillbaka hos min gamle vän lade jag mig på golvet men väcktes snart av Niklas, som stövlade in med ett helrör gin och sa ”blire nå supe?”. Det blev det, men först handlade vi mat och åt den. God pastaröra med folk-Urq till. Sen drog vi oss tillbaka till Josefs chambre separée och drack gin och smäkade technotrax.
Plötsligt knackade det på dörren och en asiatisk utbytesstudent från våningen ovanför klagade på ljudvolymen. Klockan halv tio en fredagkväll! Stackarn. Vi lär ju ha dragit på stan, men eftersom det var fredag och ganska sent misslyckades vi med att komma in på guldkrogarna. De asen kollade leg. Men utanför East fick vi i alla fall se Magnus Uggla i verkligheten. Han fick komma in han, så det var inte som i den där Ratteserien där han vägrades inträde på Café Opera. Som vanligt hamnade vi på Svea, där en ung rastakille frågade om Leo hade narkotika till salu. Den tidigare Cromlechsångaren blev lite förnärmad. Tro det eller ej, men sen fylleåt vi på Mc Donalds. Niklas var lite alkojobbig och grisade med maten och rökte där inne. Dan därpå sov vi, föga överraskande, väldigt länge och drog sedan direkt till Fridhem. Jag hade ingen lust alls att supa, utan åt bara en grillbiff och drack en öl. Men pöjkera drack mer och vi blev kvar ett tag. Josef blev antastad av en fräck homofil som drog med oss till en bögklubb i närheten. När vakten fick veta att vi var heterofiler sa han stopp och belägg, men antastaren försvann ändå någonstans.
Nu ville jag hem och fundera över mina synder, men vi irrade runt ett tag innan vi kom oss hem. Josef och Niklas köpte 12 folköl och så satte vi oss att skriva haikus till fram på morgonkvisten, då jag somnade. De höll sig vakna och reste till Josefs farbror i Bromma, där det utlovats gratis 70-talskläder. Jag försökte stiga upp några gånger under dagen, men min ångest var så djup att jag inte tordes möta verkligheten förrän Josef, ensam, kom hem vid halv åtta på kvällen. Det hade blivit för mycket ingenting för mig under de sista dagarna. Pengarna och moralen var slut. Jag ville bara göra mitt jobb och sen åka hem. Men i stället åt vi isterband, såg på TV och sov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar