Göteborgshändelserna

Tisdag den 21 september
Några saker ska alltid vara desamma när man åker till bokmässan. Det ska vara tisdag, vädret ska vara dåligt och man ska ta fyra över nio-tåget från Centralen. På perrongen ska man röka mäss-ciggen även om man slutade röka för åratal sedan. På tåget ska man dricka kaffe och spekulera i hur mässan kommer att bli. Vart fjärde år ägnar man halva tiden åt att begråta valresultatet.

I Skövde ska Johannes berätta att där, i det där huset fick jag en lägenhet och jag skulle flytta dit men något kom emellan, och varje år ska man säga att det där, det säger du ju varje år. I år begrät vi valresultatet så intensivt att han glömde, och jag var tvungen att påminna honom.

Framme på Göteborgs central ska solen skina och luften vara kall och klar. Galagos och Ordfronts monterkadrer ska ta en taxi till Svenska mässan, plocka fram utställarkorten ur mässpärmen och gå in i mässhallen, där ljudet av hammarslag och skyliftar ekar i den unkna mässluften. Allt ska vara som vanligt, och man ska skaka på huvudet och säga att "jaha, där är Nautiska förlaget" och "jaha, Ballograf har samma dekor som alltid", medan man reflekterar över förgängligheten och att tiden går snabbare ju äldre man blir. Det var ju nyss mässa och nu är det mässa igen. I år hade Filter/Offside inte med sig sin konstgräsmatta.

Framme i Galagomontern A01:40 väntade en helt ny upplevelse. Jag och Johannes hade resonerat som så att i år räcker det om vi åker ner vi två och bygger monter, för vi är ju så erfarna nu. Det var min femtonde mässa och sjunde som Galagoredaktör. Misstag.
Vi kunde snart konstatera att mässpersonalen satt upp en stödvägg mitt på vår långsida och effektivt delat vår dyrköpta monter i två. Justus järn hade slut på tapetklister och affischerna vi skulle tapetsera med hade inte kommit från tryck. En hel pall böcker saknades, men återfanns snart i Kartagos monter.

Vi åt lunch på den småsunkiga kinesen. Bröt upp boklådor. Bråkade med mässpersonalen om väggen. De vägrade ta bort den. Jag gick på jakt efter prislappar, alltså rullvis med prislappar att märka böcker med. Tvangs besöka vedervärdiga äckliga Nordstan, men kammade noll. Varför är Göteborg förresten så förtjust i kombinationen blekgrönt och guld? Det finns en osund influens av engelskt överklassmode i Göteborg, något som jag antar hänger ihop med stadens marina arv och Lilla London och det där. Men annars gillar jag stan.

Promenerade till Stenaterminalen, dit någon funnit för gott att förlägga en kontorsmaterielbutik. Varför? Ska man ta båten dit, eller? Att hitta rätt prislappar till vår prismärkare var den värsta mardröm jag varit med om sedan jag köpte dammsugarpåsar i Tokyo. (Att jag lyckades hitta dammsugarpåsar som passade, i Tokyo, är kanske det i hela mitt liv som jag är mest stolt över.) Efter fyra telefonsamtal med vårt framskjutna basläger blev det rätt.

Väl tillbaka fann jag att väggen tagits bort samt Johannes i affischeringstagen. Omfamnade Björn Westerlund, Galagos man i Götet, som slutit upp. Han och jag tog något slags pendeltåg till Ikea i Kållered, där vi skulle köpa Lackbord och fällstolar. Det var intressant att besöka Kållered, bortsett från det roliga namnet för mig mest känt som platsen "Snusket" (se Pojken i skogen) flyttade till med sin far. Firman fick bjuda oss på köttbullar innan vi shoppade i rekordfart och ringde taxi. När vi stuvade in varorna utsattes vi för ett obehagligt hatbrott. Tre tjejer i elvaårsåldern gick förbi, betraktade oss hånfullt och sa "Naaah, va guuullit… ta taaaxi till Ikeeea och shooooppa liiite…". Bögdissade av barn. Dagens höjdpunkt!

Besökte Ica Focus och köpte traditionsenliga mackor och lika traditionsenlig folköl. I montern satt Johannes och såg en fotbollsmatch på datorn. Monterade Expedithyllan. Skruvade ihop borden. Började packa upp böcker. Vid tiotiden blev vi utslängda och checkade in på Hotell Poseidon, av outgrundlig anledning rekommenderat i Guide Michelin. Jag antar att den där vandrande gummihögen inte såg spyfläcken i heltäckningsmattan på plan två.

Gick till Skål och drack några öl. Träffade en berusad, extremt kontaktsökande man och berättade om den episka kampen mellan Kuben och Excor för en trevlig tjej som Björn kände. Köpte med oss varsin öl från receptionen och satt och snackade jobb med Johannes till inpå småtimmarna. Sen zzzöv vi.

Onsdag 22 september
Johannes lät mig sova ut. Missade hotellfrukosten. Traskade till ett kopieringsställe och beställde Galagofestflyers. Köpte den pålitliga proteinkällan "baguette med pannbiff och stekt ägg" på det klassiska mackstället. Byggde klart montern, lade upp böcker, prismärkte, jagade försvunna bokkartonger och åkte med Johannes till en stor, fin lumpbod för att köpa mer inredning. I en lägenhet mittemot hade en desperado barrikaderat sig och jag har aldrig sett ett större snutpådrag. Hjälmar, skyddsvästar och det hela. Tufft. Åt en underbart god anka med Johannes på den där kinarestaurangen Henrik Bromander skildrat i en serie. Färdiga i montern vid åttatiden, promenerade till Andra Långgatan, åt fisk & pommes på den där puben bredvid Kellys och Sejdeln som jag alltid glömmer vad den heter. Drack några öl med Hjalmar. Pratade politik. Gick aströtta hem till hotellet och sov de rättfärdigas sömn.



Torsdag 23 september
Första mässdagen inleddes med sovmorgon. Varje morgon som jag inte väcks av ett litet barn som vill bli torkat eller serveras frukost eller att man ska ta fram nån pysselgrej vägrar min kropp helt enkelt att stiga upp. Den inser att inget ättelägg svävar i livsfara, och formligen vrålar "låt mig ta igen all sömn jag förlorat de senaste fyra åren". Och vem är jag att argumentera med mitt jordiska käril?

Nu fyllde faktiskt den utökade sömnen en funktion, då jag ändå skulle förbi kopieringsstället vid halv tolv för att hämta ut Pontuses fina flyers. Kånkade med min resväska, för om aftonen skulle Victoria komma och vi kunde inte bo kvar på förlagets hotell. I stället checkade jag in på mässans legendariska sup- och nätverks-nexus Park Avenue. Hö hö.



I montern var det stans råös. Johannes slet hund i kassan och jag hann knappt äta min PBMSÄ-baguette innan jag fick avlösa honom. Detta var mässan 2010:s främsta kännetecken: det var fullt med folk i montern hela tiden och en sjusatans kommers. Mellan varven hälsade jag på representanter från de andra serieförlagen och andra bekanta. Gregor från Hamnviken kom förbi, det var trevligt. Gav Rolf Classon och Thomas Olsson tryckfärska Galago 100, direkt från kartongen. Johannes och Björn åkte iväg till festen, men ersattes av resten av monterpersonalen - de förträffliga Jouni Peura, Clara Bergström och Petter Sjölund - som dundrat in norrifrån, samt en stor del av förlagets serietecknare. David Liljemark! Sara Granér! Åsa Grennvall! Sofia Olsson! Simon Gärdenfors! Henrik Bromander! Joanna Hellgren! Liv Strömquist! Jan Berglin! Joakim Pirinen! David Nessle! Mats Jonsson! (Okej, alla var inte där på torsdagen, men jag orkar inte bena ut vilka som anlände vid ett senare tillfälle. Förlåt.) Puss- och kramkalas vidtog. Pratade väldigt länge om Björn Ranelid med Galagos krönikör Rebecka Ahlberg och hängde med Galagos recensent Linnéa Lindsköld. Samtidigt som kommersen aldrig tycktes ta slut.

När så till sist skedde utbröt monterminglen. I Galagomontern hade vi öppnat mellanölen flera timmar tidigare. Ordfront och Aftonbladet hade bara vin (vilket jag inte dricker, men det är en annan historia), så jag tvingades bunkra öl och plockmat i Egmontmontern. Jag hatar Egmont med en glödande låga sedan jag arbetade där för cirka tio år sedan, så det kändes bra att utnyttja dem. Minglade runt i 180, blev glad över att oväntat springa in i Lollo Bååth och om möjligt ännu gladare över att träffa gamla Galagomedarbetaren Sofia Priftis för första gången på åratal. Att träffa Jonas Svensson från Atlantic är också alltid trevligt. Smetade ner mina jeans med Egmonts grillspett. Bah.



Bytte kläder på hotellrummet, tog en taxi till Truckstop Alaska. Det kostade nästan fyrahundra kronor. Jävla kukdroska. Fan vilken fet lokal. Pratade med Roffe & Kerold, som snart avvek av familjeskäl. Hängde med Petter och nån tjej. Min älskade hustru dök upp till sist, tillsammans med sin kompis Antina. Nytt puss- och kramkalas. Såg den svenska björnstammen och Slynkören. Drack god och billig öl, åt en hoummusrulle (stavning?) Talade med Sara som jag arbetar på Projekt X ihop med. Träffade Erik från Umeå. Försökte stå i garderoben men misslyckades. Signerade böcker åt Sanna, som fått sin Hey Princess tvångssignerad av Timbuktu! Åkte hemåt redan vid midnatt, då hustrun var sjuk och trött. Forcerade spritmobben i lobbyn. Leif Pagrotsky kom springande på Chariots of Fire-manér för att hinna med vår hiss, men missade den med några sekunder. Vi däckade i den mjuka, mjuka sängen.



Fredag 24 september
Det var jag som skulle öppna montern, så det blev snabbfrukost. Såg Leif Pagrotsky lassa in väskor i en taxi utanför hotellet. Rask promenad till mässan, jobbade monter hela dagen. Hetsigt. Lämnade montern bara för att bli intervjuad av Gregor om Projekt Y och äta lunch med Victoria & Antina. Pratade om laktosintolerans. Signerade med Jan Berglin. Han vann med 47-2. Men det är ju faktiskt ingen tävling! Hängde med Galagopossen i montern. Sålde en förtvivlad massa böcker, affischer och kalendrar. Drack mellanöl. Om aftonen middag med några vänner och nya bekanta, utan en enda serietecknare närvarande! (Bortsett från mig, då.) Mycket trevligt och gott. De kan sina saker, de där italienarna. Tidig kväll. Forcerade supargillet i lobbyn, låg på den mjuka sängen och såg Kommissarie Morse och Twin Peaks. Åt Geisha. Underbart.

Lördag 25 september
Ingen öppning idag, så jag och Vicki kunde gona oss med hotellfrukosten i en timme säkert. Såg Leif Pagrotsky vid juiceautomaten och tänkte "han är sådan perfekt liten man". CM Edenborg måste ha druckit, för han såg ut som en gammal filt med hål efter cigarettglöd till ögon. Varför är jag alltid så otrevlig mot CM? Han har alltid varit snäll mot mig. Måste ha något att göra med att han är kompis med Johan Berggren. Fick sällskap av Anna B, hon är också snäll. Är jag snäll? Jag vet inte, men jag hoppas det. Direkt ond är jag nog inte.



Ni börjar kunna det här, va? Jag tillbringade hela dagen med att jobba i montern. Det var tok-tryck HELA JÄDRA TIDEN och vi kom fram till att vi måste ha en större monter nästa år. Kanske en kassa till också. Jag skrek mig hes med min "välkommen till Galagomontern vi har världens bästa prenumerationserbjudande"-rutin. Vid signeringen efter Strömquist/Granér/Hirdman-seminariet uppstod den längsta, och bredaste, signeringskön i Galagomonterns stolta historia. Trevligt när kvalitet säljer. Hann klämma i mig en BMPBOSÄ till lunch och antasta såväl Göran Greider som Anna Odell och berätta för dem hur bra de är. I fall de nu inte visste det sedan tidigare.



Därpå: snygga till sig på hotellet och taxi till Ordfronts och Galagos förlagsmiddag på den fina franska restaurangen bredvid Buttericks. God, men nästan alltför mättande mat, djävulska trevligt och så kvällens clou - Simons mobiltelefon ramlade ned bakom en panel och låg där middagen igenom, för att till sist bli uppfiskad på urtonde försöket med en pinne preparerad med kladdig tejp. Tre samtal missade. Pang utgång. Höll på att få spö av en dyngrak biff med döden i blicken och trånga jeans på spårvagnen, men det avstyrdes av Vicki, som är van vid att handskas med debila. På Henriksberg drack vi några öl och diskuterade föräldraskap med Liv och Joakim tills hustruns sjukdom gjorde sig påmind och vi tog en taxi till hotellet. Mycket taxi under mässan. Förlåt. Såg till att V kom i säng, och drogs sedan som av en osynlig kraft ned till svinerierna i hotellbaren. Okej, jag anser att man måste göra Park en gång varje mässa, skjut mig. Drack lite för mycket och hade ett mycket intressant samtal om jag vet inte riktigt vad med mina kollegor Anne och Pelle. Johannes dök också upp. Pratade med kreti och pleti. Talade om Väinö Linnas Under polstjärnan-trilogi i minst en halvtimme med Daniel Suhonen, som också visade sig älska den. Så här i efterhand känns det ganska fint att vi stod mitt i förläggar-Gomorra och pratade entusiastiskt om kärleken till en bok. Rasade i säng någon gång efter tre.

Söndag 26 september
Vaknade i skräck. Det var visst jag som skulle öppna montern idag. Aj då.

Tog farväl av Vicki, som skulle ta tolvtåget hem. Rafsade ihop mina saker, småsprang till mässan och plockade upp en BMSÄOPB på vägen. Inte en skymt av Leif Pagrotsky. Öppnade, sålde böcker, var bakfull men inte så till den milda grad jag förtjänade. Petter kom och hjälpte mig. Gick för att vara förlagsrepresentant på Åsa Grennvalls seminarium med Annina Rabe, det var fnissigt (och skönt att få sitta ned en stund). Sålde en förbannad massa böcker. Talade i telefon med Victoria, saknade Ellen så in i bomben. Fem dygn kan vara en lång tid. Ville att det skulle ta slut. Det gjorde det.



Söndagarna är avskedens dag. Som monteransvarig stannar man givetvis till det bittra slutet, och kramar sina författare och kollegor farväl när de tar sina rullväskor och drar dem till stationen. Själv stannar man och river monter. Men först kassauträkningen. Galago hade lyckats sälja för nästan hundratusen mer än året innan, som redan det var ett rekordår. Seriernas nya guldålder är ett faktum, och den här gången är det en ny sorts läsare vi har. Femtonåriga kids, horder av tjejer och killar mellan tjugo och trettio, kulturtanter och verkliga oldtimers. Serienörden är död, länge leve serienörden. Packade ner överblivna böcker och klöste bort prislapparna, tömde lagret, rev montern. Viss känsla av tomhet. Mässans sista taxi till centralen. Burgare på Pullman. Tungt kriminellt klientel? Avmätt stämning, trots framgångarna. Bordade Mardrömsexpressen 20.40. Utvärdering med arbetskamraterna, en yoghurt i bistron. Läste lite. Surfade på internet efter fem dagar i nyhetsstormens öga. Trött bortom allt förstånd. De nästan sista avskeden på centralen. Taxi Gröndal-Aspudden-Midsommarkransen. Steg ur, sa hej då till Jouni och packplasten som skulle hem till Skärholmen. Mörk trappa. Efter midnatt. Nyckeln i låset. Sovande fru, dotter, mor och far. Hemma igen.