I går, på väg hem. Kylig sol och genomskinlig luft ända upp till himlen. Gick och tänkte på det vanliga, på arbete, familj, politik, fritid när plötsligt en helt ny tanke dök upp och trängde undan alla de andra. Jag kunde bara tänka på Daley Thompson's Supertest.
Nej, inte bara tänka på. Jag var där, i vardagsrummet i Stensätter cirka 1986 och spelade Daley Thompson's Supertest, tillsammans med Hans eller Mathias eller kanske med min far. På trägolvet framför teven, varsin joystick frenetiskt vickande i handen, kopplade med sladdar till min kära lilla svarta ZX Spectrum 128 +. Utanför fönstret var luften genomskinlig ända upp till himlen och nere i köket stod min mor och stekte någonting.
Just det. Det var septemberluften i kombination med stekoset från ett köksfönster vid Telefonplan som sekundsnabbt flyttade mig 24 år i tiden och 50 mil i rummet. Ni vet, det är inget nytt, bara en madeleinekaka en måndag, men mig händer sådant här nästan bara i september. Jag ville bara berätta för er hur mycket jag älskar september.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar