Wööh, Jonsson har kontakt med Blogger

Först ett mycket litet tillkännagivande: Version 1.0.2 av min applikation Serieromaner finns nu att ladda ned från AppStore. Bortsett från några smärre buggfixar är den viktigaste nyheten att mästerprogrammerarna på Babel Studios finkalibrerat scrollningen, vilket gör att övergången mellan rutorna nu är mjukare. Bättre läsrytm, vettu.

Annars så sitter jag på Galago trots att jag har min lediga dag. Jag ligger lite efter med några viktiga saker, och ska ordna fram en gran till Ordfronts julfest i morgon. Vi håller på att förbereda ett schangdobelt julpynt, som jag hoppas kunna visa upp på blogg'n vad det lider. Jag har i alla fall redan skrämt vettet ur halva kontoret med delar av den.

Det är väldigt mycket december nu. Mycket att göra både hemma och på arbetet innan friden sänker sig, och jag tror att det är det förträffliga vintervädret som gör att motivationen att träffas och dricka glögg är ovanligt hög i år. I fredags var familjen Jonsson hos våra vänner Inger, Kenneth och Dan för att äta fiskgrytan från himmelriket, dricka sån där glögg och se på bilder från Ingers resa till Tanzania. där hon hälsade på dottern Emy, som gör sjuksköterskepraktik. Mycket intressant, och trevligt att sedan bära ett sovande barn hem genom vintern.

Lördagen, alltså. Efter att ha transporterat samma barn till Jeanette, där hon skulle göra pepparkakshus och träffa kaninen Allan, var det dags för Säkert på Kägelbanan. Det var förstås jävulska bra, och den ombonade matinéspelningen på ett Södermalm i nysnö skapade en stark känsla av att vara tillbaka i Kramfors vid juletid och gå ut på Kramm eller Gladan, fast mer renodlat positivt. Lustigt nog skrev Po Tidholm precis samma sak i sin recension av fredagskonserten, så det kan inte vara en slump. Som extra bonus stötte jag dessutom ihop med Anneli Furmark!

På väg hem till Kransen där vi skulle äta pubmat på Tre vänner, gick Vicki och jag och hatade folks konsertbeteende. Givet hat är ju "hon är min, Parken i Kramfors"-posen och "Annika Norlin fullständigt dold bakom en filmande jävla iPhone 4" , men i dagsläget är nog det förutsägbara hit-jublet och - framförallt - teambuildingskrattet större hot mot musikindustrin.

Sedan kom vår dotter åter, det dracks glögg och hustrun försvann iväg med barnvakten och hennes eskort för att, just det, dricka mer glögg.

Söndag: Svt Play-sömn (nu kan Ellen faktiskt byta program själv, det är bara självförtroendet att göra det som inte riktigt är där ännu) och sedan bussen till Nackas västra utposter för middag hos Marisol och Tobias. Ingen glögg! Kom fram till att min app inte funkar på iPad. Ellen larvade sig med värdparets samling av souvenirs, novelties, partytricks. Buss hem i mörkret.

Det var en bra helg. Sedan dess har jag bara jobbat Galago, ritat serier, korrat ett nummer av Level, utfört hushållsnära tjänster (faktiskt så hushållsnära att de nog får ses som en del av själva hushållet) och sett min arma hustru försvinna in i magsjukan.

Jag avslutar med en bild på en del av Galagos utbud på Ordfronts rea i garaget i går. Fatta vad ni missade!