Söndag, blodiga söndag. Fars dag. Fick ingen slips i år heller.
Är lite tung i huvudet efter en voluminös utekväll med mina kompisar Micke (f ö mannen som översatte
Hey Princess till engelska) och Nino (f ö mannen som utvecklat min app) och några till. Åt indiskt på Katarina Bangata och såg sedan
Holy Fuck på Debaser. Slussen alltså. Klart bra konsert, men det kändes som att de svennat ner sig jämfört med på skiva. Publiken älskade det, dock. Därefter: Flipper och Brooklyn lager. Mycket trevligt, även om jag bara tittad epå eftersom jag inte ville schavottera offentligt. Jag suger verkligen på flipper. Rasade in genom dörren halv fyra, trött men stolt över att för en gångs skull inte ha givit upp med en gäspning och gått hem vid ettsnåret.
Gammalt mögI den där mappen jag hittade nere i källaren härom veckan fanns bland annat ledarsidan till ett fanzine jag tänkte ge ut våren 1994, men aldrig orkade släpa till kopiatorn. På denna sida fanns dock ett och annat skoj, som jag nu scannat in. Kolla bara:
Jag var väl i sexårsåldern när jag hittade på seriefiguren Fraso - ondskans bekämpare. Han var huvudperson i flera av mina tidiga fanzines, och förekom då och då även sedan jag börjat med självbio. Serien ovan,
Fraso i rymden, tecknades direkt för det outgivna fanzinet (tog väl cirka tre minuter) och jag tror faktiskt att ingen annan än jag ens har sett den. Snacka rare!
Den här serien har gått i något nummer av Galago tidigt 90-tal men kom av okänd anledning inte med i
Unga norrlänningar. Jag vill redan nu göra avbön för seriestrippens grava sexism. Jag var bara 19 år och i stort sett okysst. Se den som ett tidsdokument.
Min gymnasieklasskamrat Tobias är med i en del av mina tidiga serier, och fick ofta svara på skojiga frågor i lokaltidningen.
Rösta på migTidningen
Södermalmsnytt har en tocken där webomröstning just nu om vilken som är den bästa Söderskildringen i serieform.
Hey Princess är ett av alternativen och ni får gärna rösta på er favorit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar