söndag 28 november 2010

Norrland, tv, dårhus, "poesi"



Dagens "äldre" bidrag är en tidigare opublicerad serie som krafsades ned på elva minuter, om aftonen den 29 mars 1992. Jag tycker fortfarande att gaget är ganska roligt, faktiskt. Och föga anade jag att jag exakt 14 år senare, på dagen, skulle bli far. Snarare trodde jag att jag skulle dö som oskuld, efterlämnande blott några "grafiska poem" (aaargh!).

Den här veckan har jag sannerligen inte bloggat som det anstår en fri man. Jag har inte ens något vettigt att skylla på, då veckan varit som veckor är mest. Måndag arbetade jag på Galago som vanligt, tisdag hade hela Ordfront så kallad verksamhetsplanering hela dagen. Onsdag åkte jag med min kollega Malin till Gävle för att ha möte med Jan och Maria Berglin. Gemytligt samtal, god lunch och massor av snö. Alltid trevligt att vara i Norrland, även om det bara är några steg över gränsen och för några timmar. Väl åter i Svealand köpte jag ritpapper på Matton och plockade upp korr på Reset Media. Hann ändå hem innan Ellen lagt sig.

Torsdag? Ritade en halv sida, läste korrektur i många timmar. Fredag: Sov ut efter nattkorret, läste lite mer korr, lunch med min vän Mikael i Vasastaden, sedan vara hemma med barnet och rita lite, lite, lite serier medan hustrun var på så kallat after work. Lördag? Kälkbacken (eller snarare stjärtlappsbacken) med ungen och övervakande av hennes pepparkaksbak med grannpojken. Idyll, alltså. Om aftonen: Coop Forum hade slut på pulkor men jag hittade en citruspress. Såg något slags kass film, spelade Starcraft. Idag: Fick sovmorgon. Bakade lussekatter. Åt middag. Fikade. Och här är vi nu. Efter att ha bakat med barn två dagar i rad känns det som att jag tillbringat helgen på dårhus. Dock inte ett sånt där modernt, otäckt dårhus där folk skär i sig själva, utan ett gammalt hederligt dårhus där folk går omkring och tror att de är Napoleon.

Men ja, ni har inte direkt missat något. Mitt liv var mycket mer glamoröst i höstas, av någon anledning. Eller så ligger det bara i prosadräkten.

I alla fall, på tal om undermålig film och tv, så lyssnade jag på nån ny skit TV4 serverar på totalsponsrat silverfat som "svensk deckare" i typ tisdags. Vicki var trött efter arbetet och surfade på nätet i soffan och såg detta - vad hette det, "Wärn"? - med ett halvt öga medan jag ritade serier och lyssnade på det. Grejen är i alla fall att "Waern" visade sig vara en sämre, svensk version av världens i särklass sämsta tv-serie: "Navy CIS". (I vanliga fall kursiverar jag titlar, men vare sig "Navy CIS" eller "Wern" är värda det omaket.) Det som gör dessa tv-serier så usla är att de i brist på idéer och begåvning måste slaska på med orimligt grov brottslighet (à la halshuggen man upphängd i fötterna med en massa slaktade smådjur arrangerade kring sig) och väga upp det med putslustig dialog (à la "ha ha, DU är den SISTA jag skulle fråga om råd om KÄRLEK!"). Resultatet: En timslång Ica-reklamfilm med ett groteskt likfynd var tionde minut. Jag ska aldrig mer lyssna på tv. (Att titta på tv slutade jag med för länge sen.)

Jo, en sak till: Dagens Nyheter, alltså. Jag har prenumererat i bortåt femton år, men snart har jag fått nog. En gång i tiden, för inte alls länge sedan, fick man läsa Nina Björk eller Göran Greider på söndagarna. Nu förväntas man vilja läsa Ann Heberleins texter om hur viktigt det är att gå i kyrkan. Det är ju så att man vill gråta.

Förlåt för att jag skriver så mycket om lågpannad populärkultur som tv-deckare och boulevardpress. Jag lovar att kompensera detta med en jämförande analys av Thomas Bernhard och Robert Musil i nästa vecka.

1 kommentar: