Bokläsarn

Det var aldrig jag som kallades Bokläsarn, utan en två år äldre bekant från andra sidan Ångermanälven. Men att läsa böcker har varit mitt kanske huvudsakliga intresse sedan jag var i min dotters ålder, och det är ju ett jäkla fint öknamn.

Min nuvarande livssituation gör at jag inte kan läsa lika mycket som förr, utan får stjäla mig lästid på tunnelbanan, på WC och ibland medan jag traskar gatan fram. När jag nu använder all riktig fritid till att rita serier, är snuttläsandet allt jag mäktar med. Å andra sidan läser jag i stort sett inga serier alls när jag aktivt arbetar med en ny bok på grund av rädsla för att bli påverkad, kollegial avundsjuka, nervositet et c, så gammal härlig prosa och facklitteratur får i alla fall hundra procent av spilltiden.

Vad har jag då läst hittills i år?

Kristian Lundberg - Yarden
Den första bok av honom jag läst. Av recensionerna att döma var den här rätt uppför min gränd, och mycket riktigt tyckte jag mycket om den. Kall, blåsig, äkta och precis lagom undflyende. Riktig arbetarlitteratur för bemanningsföretagsepoken.

John Ajvide Lindqvist - Låt de gamla drömmarna dö
En samling noveller, manus och annat som legat och spretat. Allt är inte jättebra, men då jag hängt med ett tag (jag korrekturläste Låt den rätte komma in) och dessutom är typen som ofta tycker bättre om Stephen Kings personligt hållna förord än om hans egentliga böcker, får föreliggande verk (kul uttryck!) mig att... tja, trivas? Tindalos (som jag missade i DN) får mig f ö att önska att den gode John en dag skriver en roman utan övernaturliga inslag, då han är en jävel på vardags- och relationsskildringar.

Sara Stridsberg - Darling River
Jag trodde sanningen att säga att Stridsberg (som jag heller inte läst innan) skulle vara betydligt mer prettojobbig än så här. Genomgående engagerande och spännande läsning med ett stämningsbyggande som nog faktiskt kan mäta sig med Nabokovs. Kanske den bästa fan fiction jag läst.

John Dos Passos - The 42nd Parallel
Jag gillar verkligen brett upplagda, episka samhällsskildringar från 1900-talet, men den gode John hade gärna fått strunta i journalfilmerna och barndomsminnena och koncentrera sig på det renodlade historieberättandet, som han var i sanning fena på. Jag lär nog läsa uppföljarna vad det lider.

Göran Greider - Ingen kommer undan Olof Palme
Mycket Palme dessa dagar. Även jag har ett litet Palmeminne: Han talade på torget i Bollstabruk, det måste ha varit valrörelsen 1982, då han var oppositionsledare. Jag var där med tre socialdemokrater jag kände (min far, min mor, min farmor), och ungefär halva Bollstas befolkning. Jag minns två enskilda detaljer: 1) Palme hade tidigare under dagen fått ett fång röda rosor av någon, som uppmanat honom att ställa vasen på talarstolen. "Men nu finns här ju ingen talarstol", sa Palme med fötterna direkt på de grå stenplattorna. Jag minns inte vad han gjorde med buketten, men var lite generad å Bollstas vägnar, att här kommer oppositionsledaren och så kan vi inte ens ordna en enkel talarstol. 2) En bit in i talet flög två Viggenplan över Bollstabruk, och han passade på att skjuta in något om skenande försvarskostnader. Det tyckte jag var spontant och fiffigt av honom. Det här var antagligen första gången jag såg en känd person i verkligheten, till råga på allt på torget i Bollsta, och tyckte att det hela var riktigt fränt.

Nåväl, Göran Greider är ju en sann arbetets hjälte, och i en bättre värld vore han socialdemokraternas nästa partiledare. Här finns intressanta teorier om hur Sverige socialiserades under folkhemsåren, om Sverigedemokraternas genombrott och om hur organisatorisk, snarare än ideologisk, implosion ligger bakom sossarnas kris. Det är definitivt ingen Palmebiografi, men nödvändig läsning likväl.

Nu ska jag fortsätta att rita serier. Det är ju trots allt mitt liv det, se.