Mitt konstnärliga manifest är mycket kort:
Tecknarna bör rita de serier de vill rita. Förlagen bör ge ut de serier de vill ge ut. Det vore ett stort fattigdomstecken om vår konstform bara skulle ha plats för en genre eller konstnärlig strömning i taget.
Detta apropå det så kallade Utopi-manifestet. Jag välkomnar varmt den nya tidningen, som fyller ett hål i Seriesverige som gapat tomt sedan kraschen på 90-talet, då nästan alla genreserietidningar lades ned samtidigt som utgivningen av utländska äventyrsalbum i stort sett upphörde. Tidvis har jag känt att min egen tidning, Galago, kritiserats för vad den inte varit , då vi tackat nej till att publicera sf-, fantasy- eller äventyrsserier för att istället hålla oss till det vi förstår oss på och vill ge ut - framför allt satir och olika former av vardagsrealism. Många gånger har jag, då jag talat med hoppfulla unga skapare av genreserier, önskat att det fanns en tidning eller ett förlag att hänvisa dem till. I stället blev svaret olika varianter på "tyvärr, jag kan inte hjälpa dig, gör fanzines, publicera på nätet, försök utomlands". Nu finns den tidningen, och det känns som att Seriesverige växer.
Men att tala om pendlar som svänger känns som ett tämligen lättköpt försök att lura i kulturjournalister och allmänhet att det nu kommer en ny rörelse som spolar bort allt annat, exempelvis den taffligt tecknade självbiografi åt vilken jag vigt mitt liv, eller i alla fall min fritid. Och där känns det som att manifestundertecknarna motarbetar sig själva, och oss andra, genom att förminska den konstform vi alla verkar i. För vem skulle få för sig att hävda att deckar- eller skräckvågen skulle slå ut den vanliga hederliga romanen? Eller att Tre solar framgent skulle definiera svensk filmkonst, efter decennier av "realistiska och självbiografiska intryck"?
"...ett tämligen lättköpt försök att lura i kulturjournalister och allmänhet att det nu kommer en ny rörelse som spolar bort allt annat"
SvaraRaderaFunkade uppenbarligen. Utrymme i DN. Det ska liksom vara manifest och gräl, svart eller vitt, med oss eller mot oss. Skriv ett gubbsurt genmäle vet jag.
Jag håller absolut med om att alla typer av serier behövs. Det ena ger i slutändan till det andra. När jag själv skrev på manifestet så såg jag inte särskilt allvarligt på det hela.
SvaraRaderaAtt utbudet breddas är ju alltid fördelaktigt men det är väl lite som det är med media. Dom vill nog ha en enkel och lättförklarlig bild som möjligt av vad det är som händer.
Jag själv tycker bara att det är roligt att mottagandet av serietidningen har varit så pass positivt som det varit.
Serier betraktas fortfarande i allmänhet som en genre och inte som en uttrycksform. Det tycks finnas ett outsläckligt behov av att bunta ihop och likställa allt som görs i serieform - Chester Brown, Pellefant, Persepolis, Rocky... jomenvisst, sörru, det är samma sak. Pratbubblan förblindar. Man blir galen.
SvaraRaderaVänta va? Jag har läst Utopis svulstiga manifest, men jag har missat delen när de säger att de ska slå bort de självbiografiska / realistiska serierna? De menar väl mer att "JA JÄVLAR DAGS ATT TA PLATS FÖR NÅGOT SOM INTE FÅTT PLATS TIDIGARE!!" eller så.
SvaraRaderaSen tycker jag inte att Galago bara gör självbiografiskt och realistiskt, de gav ju ut Uzumaki. Missuppfatta mig rätt, jag älskar självbiografiskt, du vet vad jag läser och tecknar Mats.
Men jag tycker såsom du att inget ska utesluta det andra. Och jag har rätt svårt att se var Utopi skulle påstå att det var deras mening?
Oj, jag hade verkligen ens tänkt tanken att det skulle kunna tolkas som att vi gaddar ihop oss mot andra typer av serier. Jag tror inte ens någon skulle försöka förminska Galagos betydelse i svensk seriekonst. Faktum är att den typen av serier - de realistiska serierna - är det enda man kan tala om förutom strippserierna, om man menar serier för en vuxen publik.
SvaraRaderaNu när jag läser igenom manifestet igen (som självfallet är för att få uppmärksamhet, vi vill ju att folk ska veta om Utopi) kan jag inte se några formuleringar som skulle implicera att vi ogillar det ni gör, bara att det är hög tid för något annat... också.
Det enda vi egentligen gjort är att sticka ut hakan och vara kaxiga. Vilket kan ses som larvigt, men är alldeles nödvändigt.
Jag ser fram emot att samarbeta med Galago igen i framtiden, och är övertygad om att tidningarna kommer att funka asbra sida vid sida medan de hjälps åt att vidga seriebegreppet.
Hejsan,
SvaraRaderatrevligt med så många kommentarer. Jag har inte tolkat manifestet som ett ogillande av Galago eller taffligt tecknad självbio, och vet att de flesta av undertecknarna inte känner så. Dessutom är givetvis alla i sin fulla rätt att tycka illa om Galago och självbio, men det jag och flera andra jag talat med både i och utanför seriescenen reagerat på är det uppenbara försöket att etablera som en sanning att fram till nu har en viss typ av serier dominerat, nu gör en annan det. Det är ju liksom det liknelsen med pendeln innebär.
Sedan tycker jag inte heller att realistiska och självbiografiska uttryck varit den dominerande kraft som många velat göra gällande. Jag skulle snarare säga att även inom alternativserierna har i själva verket humor/satir dominerat, precis som vanligt.
Jag ser det som att jag arbetar i en genre (realism) som utgör en smal nisch av Seriesverige, men samtidigt en bred och självklar del av kulturvärlden i allmänhet. Den uppskattning jag fått genom åren har framförallt kommit från denna allmänna kulturvärld, medan en betydande del av seriescenen (absolut inte hela, det menar jag inte!) först mötte mina serier med roat förakt, sedan med likgiltighet eller öppet ogillande.
Det manifestet, säkert utan uppsåt, gjort är att spela de personer i händerna som vill så split mellan de olika aktörerna på seriescenen. Även om ni inte menade det så, har tillräckligt mycket antipatier och bitterhet pyst ut på forum och bloggar de senaste dagarna för att jag ska få känslan av att de som avskyr allt jag och Galago står för nu vädrar morgonluft.
Allt detta är förstås en storm i ett vattenglas och jag vill inte driva det för långt. Jag är bara less efter åratal av tjuvnyp och påhopp från hatare. Jag vill bara be er om att inte mata trollen.