Din barndom

Efter gårdagens hatfyllda utfall mot vårt broderfolk i sydväst måste jag lätta upp blogg'n med ett inlägg om hur mycket jag älskar min dotter.

Okej. Har vi förlorat alla läsare som är som jag var för sju år sedan?

Bra.

Jag har tillbringat innevarande torsdag med att vårda sjukt barn. Så jädra sjuk var hon kanske inte, men byltet har gått runt och snorat och hostat bra länge nu och bör få en chans att krya på sig.

Vi har ritat serier, pysslat, lekt med bilmattan och lilla huset. Ätit korv och makaroner till lunch och pannkakor till middag . Läst Tänk om. Fikat två gånger. Sett Hurra för Kalle, Philofix och Loranga, Mazarin & Dartanjang. Haft picknick på vardagsrumsgolvet. Gått ut med soporna och travat till Konsum i regnet. Pratat med trapphuskatten. Lekt hiss och legat på sängen och viskat och fnissat. Hon är fyra och ett halvt år gammal.

I morse, när jag sov min Svt Play-sömn, bröt barnet mot de oskrivna reglerna genom att inte väcka mig när avsnittet var slut och säga åt mig att sätta på ett nytt. I stället väckte hon mig en halvtimme senare för att visa figuren ovan, som hon knåpat ihop medan jag sov.

Längst till höger på bilden, ovanpå Dagens Nyheter, anar man halva hennes hemmagjorda Nintendo DS, som hon också tillverkade medan jag sov. Hon har aldrig spelat DS, men hennes två och ett halvt år äldre nästkusin har en, så det ska man ju äga.

Här kommer, avslutningsvis, Ellens tre absoluta favoritlåtar:

1. Nacka Skoglund: Vi hänger me'.
2. Lill Lindfors: En man i byrån.
3. Evert Taube: Möte i Monsunen.