Det är väl lika bra att komma ut ur skrubben. Information har ju ändå pyst ut genom åren, i serier, likväl som texter och privata samtal. Jag inte bara korrekturläser en tv-spelstidning och recenserar ibland (se till exempel min tragiska nästan-sågning av Civilization V i nya numret av Level, vars omslag syns ovan), utan jag spelar också. För nöjes skull. Jag lägger nästan lika mycket tid på elektroniska spel som på böcker eller film. Ska sanningen fram skäms jag inte alls över det, men har liksom valt att inte skylta med det. Jag tror att det är den sista kvarlevan av gymnasie-intellektualismen som spökar, genant nog. Jag menar, alla utom Fredrik Jonsson spelar väl spel i dagsläget?
Eftersom många säkert är nyfikna, kommer här en lista över mina favoritspel, utan inbördes ordning:
Civilization IV
- det bästa spelet i en serie jag ägnat bortåt 2 000 timmar av min livstid.
Starcraft II
- en vacker dag ska jag skriva en hel essä om Starcraft II här på blogg'n.
Resident Evil IV
- den tunga höststämningen, det perfekta tempot och den mer eller mindre ofrivilliga humorn.
Head Over Heels
- ZX Spectrums bästa spel håller än.
Bioshock
- Så väldesignat, mystiskt och stämningsfullt att det inte gör så mycket att spelet börjar upprepa sig självt halvvägs in.
Mario Kart Wii
- Kommentarer måste vara överflödiga.
The Godfather: Black Hand Edition
- Wii-kontrollen gör ett okej gangsterspel till en sanslöst underhållande orgie i våld.
M O V I E
- ZX Spectrum-grafiken gör ett okej gangsterspel till en sanslöst stämningsfull orgie i nostalgi.
Avslutningsvis: en länk till en artikel om spelbranschen som jag skrev till Ordfront Magasin förra året. Ännu ett försök att maskera min nördighet, eller bara ett sätt att slå mynt av den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar